Mer test!

Fredag 27:e mars

Idag tänkte jag blogga lite igen, det var ett tag sedan nu.Eftersom jag är hemma idag och inte har så mycket att göra passar det ganskabra att skriva lite, så jag gör det. Jag var hemma igår med, och anledningentill det är att jag i onsdags när jag kom hem, nästan hög efter en otroligskiddag skulle hänga ut mitt ryggskydd på vädring, så jag öppnar dörren ochPANG! där var min tå i vägen, den tå som jag fick opererad för två år sedan.Det var precis så att tån inte gick fri under dörren, så nageln fastnade idörrens underkant och den veks från roten på vänster sida och ända över tillandra sidan. Såklart lossnade den delvis från tån så det började blöda. Jaghängde i alla fall ut mitt ryggskydd innan jag gick till toaletten för att taav mig strumpan och tvätta tån från allt blod och framför allt det svett somman dragit på sig under dagens skidåkning. Konstigt nog gjorde det inte så ontjust nu, så jag satte på ett plåster för att skydda nageln från vidare smällar,den satt trots allt kvar på tån. Jag duschade och hann med att äta innansmärtan kom. Nu kändes det precis som när bedövningen släppte efteroperationen, aj. Jag fick en värktablett av Peter och gick och vilade resten avdagen.

Följande morgon kändes det bra i tån, så jag provade attsätta i foten i pjäxan, men jag kom inte långt innan mitt undermedvetna fickmig att dra upp foten igen på grund av all smärta. Jag såg ut genom fönstretoch nästan grät lite inombords när jag såg hur mycket snö som trillade ned frånhimlen samtidigt som jag insåg att det inte skulle bli någon skidåkning för migden dagen. Istället blev det en seg vilodag hemma. Peter var den enda av osssom drog sig iväg till Silvretta. Kricke trillade igår och sträckte ljumskenoch knäckte till nacken, så han var lite mörbultad imorse. Daniel ärfortfarande förkyld så han stannade hemma på grund av det.

Då Peter väl kom hem och berättade om hur bra dagen hadevarit så ville jag bara slö sönder den förbannade dörren som sabbade min tå ochmin skiddag.

Nåväl, tillbaka till idag. När jag vaknade och hade tagit påmig underställ och skidstrumpor, fast besluten om att äntligen få åka skidor såtryckte jag ned foten i pjäxan, det kändes bra. Jag spände mina spännen tillmax, vad jag brukar få göra mot slutet av dagens åkning. Jag kände sedan efterhur det kändes med tån. Den värkte. Skit också. Men den värker inte så mycket,jag kanske kan åka ändå? Nej, nu värker den mer. Jag vill inte riskera attbehöva gå igenom samma fas som för två vintrar sedan, så jag drog ur foten urpjäxan igen och tröstade mig med att det var väldigt mulet och dålig sikt ute,samt att det eventuellt skulle regna idag, med en snögräns på ca 1700 meter.

Kricke och Peter kom hem vid halv tolv. De hade varit iGargellen men där var det mesta stängt på grund av lavinfara, så de vände hemåtigen. I samband med att de kom hem så ändrade sig vädret och det blev solsken,så jag värmde lite lunch och satte mig och åt ute i solen. Då jag var klar komKricke hem från sin joggingrunda. Han tänkte att något måste han göra idag ialla fal, så han gav sig ut och sprang lite. När även Kricke hade käkat så åktePeter och Daniel in till Bludenz för att klättra. Jag och Kricke tog vårasystemkameror och promenerade ut i bara jeans och t-shirts för att fotograferalite. Vi tänkte gå till ett vattenfall som finns i skogen en bit härifrån, menvägen dit var täckt av snö och hala löv och eftersom det är ganska brantastigar mot slutet så kom vi inte hela vägen fram, utan fick nöja oss med litesmåfall halvvägs fram till stora fallet.

Väl hemma från vår fotorunda så klädde jag om till shortsoch bar överkropp för att sitta ute och njuta av solen, härligt. Det var riktigsommarvärme ute så länge solens strålar inte hindrades av något moln. 

Onsdag 18:e februari. Idag vankade vi tidigt med högaförväntningar. Vi skulle ta den tidiga bussen till Gargellen eftersom det hadesnöat så mycket dagen igår. Sagt och gjort så är hela gänget i Gargellen medförsta bussen. Även Jason och hans tjej är med oss på bussen. När vi kommerfram kollar vi in pistkartan för att se vilka pister och liftar som är öppnablir vi besvikna. Hela den stora sidan man åker efter snöfall är stängd, ävenliftarna man måste ta för att komma dit och tillbaka. Vi blir besvikna.Hursomhelst så går vi till gondolen som tar oss hela vägen till toppen. Irulltrappan på vägen upp i lifthuset så ser vi att det står tre skidåkare medfeta skidor. En av dem är en kille som jag, Peter och Kricke pratade med förett par veckor sedan. Killen kommer någonstans ifrån Montafon-dalen. De serlite uppgivna ut när de står och pratar med liftvakterna. Lite senare på vägupp i gondolen ser jag att det är tre spår i en avstängd skiroute. Det måstevara de tre friåkarnas spår. Det hade även gått en medelstor lavin vid despåren, och käglan hade stannat på en transportsträcka lite längre ned.Transportsträckan var en del av skirouten som var avstängd. När vi efter våratåk kommit ned till liften igen så står killarna kvar vid liftgubbarna.  Efter några åk till och även lite lunchså träffar jag, Peter och Fredrik två andra killar som bor i närheter avBludenz i gondolen. De kände tydligen de som stod och snackade med liftgubbarnaimorse, och de berättade att en pistör hade sett dem när de åkte ned i denavstängda skirouten. Pistören hade kontaktat sina kollegor nere viddalstationen och de hade i sin tur stoppat de tre killarna. Polisen var ocksåtillkallad, och när polisen kom så hade de tagit killarnas liftkort. Surt saräven. Man ska hålla sig borta ifrån avstängda pisten och så. Här är deuppenbarligen rätt så hårda med sådana grejer. Dagens väder har varit bra.Soligt och vindstilla, men rätt kallt ändå. Man har under dagen hört att de harsprängt en del laviner i närheten. Vid ett tillfälle smällde det till rejält,och man kände av en tryckvåg. Efter ett par sekunder såg man ett rökmolnuppstigandes från andra sidan kammen vi stod nästan högst ovanpå. Fem sekunderefter det kom det fyra pistörer åkandes över kammen och svängde ned i pistenigen.

Torsdag 19:e februari. Nu är man nere i en svacka, känns detsom. Både åkmässigt och humörsmässigt. I torsdags åkte Jag, Kricke och Fredriktill Golm för att filma och fota hela dagen. Vi började med att gå upp till denvanliga toppen som vi i princip alltid utgår ifrån när vi åker i Golm. Tankenvar att åka ned på solsidan. När vi stod uppe vid liften och precis skulle geoss av så sa Kricke att han kunde stå kvar vid liften och filma om jag ochFredrik ville bli filmade när vi åkte ända uppifrån. Jag sa att jag tänkte fotadå med, så Fredrik började knata upp själv. Jag och Kricke kom fram till att viskulle åka ut en bit på kammen i alla fall, för att det inte skulle bli förlångt bort. Så vi gled fram ungefär halvvägs till det face Fredrik skulle köranedför. Det tog ungefär en halvtimme för honom och komma fram, så vi hann lugntoch fint med att ställa in våra system- och videokameror innan Fredrik skullebörja åka ned. Han lägger ett par fina svängar och stannar så småningom litelängre ned för att vänta in oss. Ett snyggt åk, nu fick man litestorbergsmaterial. Jag och Kricke packor ihop våra grejer och åker ned tillFredrik där han står och väntar. När alla är där så tar jag ledningen ochskråar bort över nästa kam man måste passera för att inte komma ned i skogen(som man inte får åka i). Till slut kommer vi ned till en vandringsväg. Det ärfullt av snö på vägen och några gamla spår syns inte till, så Fredrik vill åkaned i en ravin, men Kricke och jag har andra planer, vi tänkte fota vid slutetav vägen, och det missar man om man åker i ravinen, så vi höll oss till vägen.Den vägen slingrar sig genom en fin skog som ser väldigt inbjudande ut. Men vihöll oss till vägen och kom så sakteliga nedåt. Väl framme vid vårat mål fotadejag både Kricke och Fredrik vid två olika tillfällen. De åkte vidare nedåt tillen skoter/vandrings/rodelbana där de stannade för att vänta på mig. När jagstod där och packade ned min kamera såg jag att det hade stannat en skoter vidFredrik och Kricke. Helvete, tänkte jag. Inte polisen. Vi hade hållit oss bortafrån skogen just av en anledning. När jag kom ned till dem så visade sig attdet bara var en vanlig gubbe som var ute med hunden på skotertur. Härligt. Viföljer vägen tillbaka till liftsystemet och när vi ska korsa en bilväg så servi att det står en polisbil med öppna dörrar vid vägkanten. Utanför står ocksåen skidpolis samt två vanligt uniformerade poliser. De pratar med någraskidturare, så jag satsar på att köra förbi dem. Men icke. Vi blir allastoppade och de frågar var vi har åkt. Vi berättar vilken linje vi har tagit,att vi inte åkt i skogen men de ger sig inte. de säger att det är förbjudet (pådålig engelska) och vill se våra liftkort, så vi räcker över dem. Vi förklararigen att vi inte åkt i skogen just därför att det är förbjudet. Ena polisen tarfram en kamera och visar en bild på en skylt som står uppe vid den liften manutgår ifrån vid turande, alltså den sista liften vi tog innan åket. Vi sägeratt vi ser att det är förbjudet att åka i skogen, och säger återigen att viinte gjort det. Men det visar sig vara så att man inte ens får åka ned i dendalen över huvud taget. Snopet, eftersom vi trodde att det bara var skogen maninte fick åka i. Nu vill de ha våran legitimation med. Polisen hade även tagiten del bilder på när vi stod och fotograferade och filmade Fredrik då kan åkte,samt innan vi åkte ned efter att ha samlats in nere vid slutet av Fredriks åk.Vi blir förvånade eftersom vi var säkra på att det bara var skogen man intefick åka i. Den dalen åkte vi även ned i när vi blev guidade av en gammal gubbesom kommer ifrån Montafon. Han bör väl ha vetat om att man inte skulle fått åkaned där kan man tycka. Polisen sa att när man gick på kammen var det ingaproblem att köra ned på höger sida, men åt vänster var det förbjudet, för attdet kunde skada det känsliga ekosystemet. Vi fick skriva upp våra adresser iSverige och sedan frågade Gestapo om vi hade pengar med oss. Ingen hade mer äntill lunchen idag så vi svarade alla nej. Nu frågar en av poliserna var vi bor,så vi säger St Anton, men det räckte inte, de vill veta vilket hus. Eftersomingen av oss har memorerat adressen så får vi bara ur oss efternamnet Wachter,som de som äger huset heter. Vilken Wachter, frågar då en av polisen. Brigitte,kommer det snart fram från Kricke. Svårt att komma ihåg hennes namn när vi barakallar henne för tanten. Polisen som frågade verkar tydligen veta vem det är,så de frågar när vi kommer hem idag, och säger sedan att de kommer att kommahem till oss och hämta pengar ikväll. Sedan säger de något på tyska tillvarandra som ingen av oss uppfattar. Snart frågar den ena polisen om vi vet varpolisstationen ligger. Det vet vi inte, svarar vi. Vi får det snabbt förklaratvar den ligger, och blir tillfrågade när vi kan komma dit och betala. Krickesäger att vi kan komma dit imorgon, kanske. Smart drag. Jag ser att polisenblir lite småsur över det svaret, så jag är ganska snabb på att säga att vikommer dit redan ikväll och betalar, så jag frågar hur länge de har öppet. Destänger klockan sju, så det var inga problem att komma ikväll. Medans vi harstått och pratat i stort sett med bara en av poliserna, så har de andra tvåpratat om att beslagta våra skidor tills vi har betalat, men det blev inget avmed det. Så när vi har fått tillbaka våra kör- och liftkort och är klara föratt ge oss iväg så frågar jag väldigt ironiskt om vi får åka tillbaka tillliftsystemet den vägen vi hade tänkt, det vill säga i underkanten av skogen därdet går en liten transportled för skidåkare som bor en bit bort. Polisen fattarsåklart inte min ironi utan börjar istället förklara vägen tillbaka tillliftsystemet. Jag avbryter honom och frågar istället ”but it’s not verboten?”nu fattar han min ironi och börjar skratta lite smått samtidigt som han säger attdet går jättebra att åka tillbaka den vägen. Gestapo har tydligen lite humorändå.

Det blev en lång sammanfattning av den händelsen. Vi togliften upp till en restaurang där vi åt en välbehövlig försenad lunch. Efterdet blev det bara ett åk till på andra sidan kammen. Vi fotade lite och senåkte vi hem. Hemma bytte vi pjäxorna mot vanliga skor och tog bilen tillSchruns. Direkt till bankomaten och tömde den på 70€ vardera. Sedan spatserade vi in påpolisstationen där vi glatt betalade våra böter. När vi hade gjort rätt förvåra otroligt kriminella gärningar (vi var otroligt förvånade att vi inte blevhäktade) så gick vi till Billa och köpte jättemycket öl.

Fredag 20:e februari. Vilodag idag. Delvis på grund avgårdagens mindre roliga händelse. Det snöar ute, men ser ingenting. Moln. Snö.Ingen sikt. Trött. Vilodag, helt enkelt. Redigerade några bilder ifrångårdagen. En del blev bra, kanske var det värt 70€?

Lördag 21:a februari. Går upp, drar på sig underställ, äterfrukost. Segt. Tittar ut, sämre sikt än igår. Byter om till jeans. Vilodagigen. Åker till Vandans och kompletterar handlingen lite. Gör absolut ingentingefter det, förutom att kolla på en del avsnitt av Two and a half Men. De andratänkte gå på apreski idag, så de drog sig ut vid lunch. Jag hade ingen lust, såjag stannade hemma. Framåt eftermiddagen så hade jag egen apreski hemma. Vidåttatiden kom Kricke hem så vi började med maten. Kycklingburritos, gott. Vivar inte snabba med att laga maten, men när vi var klara så var de andra intehemma än, så vi började äta. Vi åt och åt och åt, jättemätta blev vi. Mycketmat. Efter det drog vi igång en rulle, Ghost Town. Tio minuter in i filmenrullade Hanna och Peter in. De hoppade direkt in i duschen och efter femminuter kommer Fredrik. Han sätter sig och äter nästan med en gång. Danielligger som vanligt ute i en snödriva och ringer fyllesamtal hem till Sverige.När Peter och Hanna kommer ut ur duschen efter en timme så får Peter i sig en burritoinnan han stupar in i sovrummet igen. Hanna gick och la sig direkt, utan mat.Nu kommer Daniel in, när Fredrik precis har hoppat in i duschen. Daniel varinne en sväng tidigare för att gå på toaletten, men det var upptaget. Han blirlite besvärad över att det fortfarande är upptaget så han sätter sig och äter.Peter trillar ut ur sovrummet precis när Fredrik är klar med duschen. Petertrillar in på toaletten. Kommer ut precis när Fredrik ska hänga in sin handduk,så Fredrik frågar om det går bra för honom. Han ville spy, men det gick inte,så han trillar in i sovrummet igen. När Daniel har ätit upp är det dags förnästa fyllesamtal, så han försvinner ut en stund, iklädd bara sitt underställså han kommer in igen efter någon minut, med ena handen innanför kalsongernaoch den andra handen är upptagen med telefonen. Han lägger snart på och sägeratt han har köpt en segelbåt. Jag frågar vad för en båt, och får till svar ”ensegelbåt, sån där som man seglar med segel, förstår du?” Han visste inte, såhan skulle ringa och fråga igen. Under tiden så hinner filmen ta slut, den hadesina stunder men var lite seg ibland. Efter filmen går alla och lägger sig,förutom Daniel som fortfarande pratar i telefon.

Söndag 22:a februari. Idag tvingade jag mig upp i systemet.Samma väder som igår. Det blev ett par åk fram till lunch, då jag och Kricketog tåget hem och åt upp resterna från gårdagen, samt en omelett som jaglagade.

Måndag 23:e februari. Dåligt väder och alla var trötta.Vilodag igen. Vi bestämde oss för att vi inte kunde sitta i lägenheten heladagen, så vi tog bilen in till Bludenz eftersom vi ändå behövde handla. Välinne i Bludenz så gick vi och tittade i affärer ett bra tag, innan vi kände attdet var dags för lunch. Det tog ett tag innan vi hittade ett bra ställe att ätapå, men till slut hittade vi ett bra hak där vi beställde in varsin rejäl ClubSandwich. Den smakade riktigt bra. När vi hade ätit upp så var det dags förhandlingen, den tråkigaste delen av besöket i Bludenz. Vi handlade i alla fallallt vi skulle ha och sedan åkte vi hem. Väl hemma så hände det inte så mycketmer än att Peter (som spenderat natteni Innsbruck med Hanna, för att hennes flyg gick tidigt på morgonen)hörde av sig och var sugen på att klättra, så han frågade om Daniel också vardet. Det var han. Så Daniel tog med Peters klätterprylar och tog tåget in tillBludenz för att möta Peter på stationen och sedan bege sig iväg tillklättergymet för att klättra lite.

Tisdag 24:e februari. Vaknar med jordens huvudvärk och detär blötsnö ute. Får två panodil av Kricke och somnar om igen. Bra dag det här.Kricke är också hemma på grund av blötsnön samt träningsvärk från gårdagensjoggingtur. Vi ska väl ändå försöka masa oss ned till hotellet för att läggaupp lite grejer på internet.

Tisdag 24:e februari, lite fortsättning. Ja, när jag varnere på hotellet och surfade så gick inte allt som det skulle. Normalt är manväldigt stressad när man sitter där och har begränsat med tid på sig till alltvad man nu ska tänkas göra, och igår så var internet otroligt segt. Ingentinggick som det skulle. På bloggen kunde jag först inte logga in, sedan kom detfelmeddelande efter felmeddelande efter felmeddelande. Hela tiden. Det tog tidatt ladda upp bilderna, det hängde sig och kom ännu fler felmeddelanden. Alltdetta tog rätt lång tid, så jag tröttnade och kollade banken istället, för attföra över lite pengar. Såklart skrev jag fel så jag var tvungen att avbrytaöverföringen och det tog ännu mer tid. Men till sist gick det. Jag försökte medbloggandet och bilderna igen, det gick fint att posta det första blogginlägget,men när jag ville ladda upp bilder så tog det otroligt lång tid. Bestämde migdå för att testa att slänga upp dem på en blogg jag fick när jag skaffade google-konto.Jag loggar in där och den första bilden går fint att ladda upp. Great, äntligenlite framgång. Jag kollar på klockan och ser att jag typ bara har fem minuterkvar innan det kopplar ned. Stressad som jag är kommer jag på att jag måstekolla min mobilräkning, så jag surfar in på tre:s hemsida och ska logga in.Skriver in användarnamn och lösenord, klickar på ”logga in” och sedan väntarjag. Och väntar. Typiskt, tiden har tagit slut och internet har kopplat ned.Shit, jag måste kolla min räkning, för jag vet att det har blivit något fel medden, den är alldeles för dyr. Jag springer och köper mer tid och loggar inigen. In på tre, och in på min sida för att kolla räkningen. Men det går inte.tekniskt fel, försök igen senare. My ass. Vid det här laget var jag riktigtsur. Loggade ut för att typ direkt logga in igen. Samma sak, tekniskt fel.Jävla skit, rent utsagt. Det kommer även att vara fel på kommande faktura, fickjag se när jag var inne på ”mitt tre”. Helvete. Fick upp bilderna på min andrablogg i alla fall. Orkade inte ägna mer tid och pengar åt att försöka få hemden där satans fakturan just då, så jag loggade ut, kopplade ned allt och gicksedan hem i rask takt. Men det är kul att se att mitt bloggande uppskattas, kulatt läsa kommentarerna, så fortsätt kommentera!

Onsdag 25:e februari. Klockan ringer 07:05, upp och ätafrukost samt göra matsäcken för dagen. Sol ute, 08:13-tåget till Schruns föratt hinna med första bussen till Gargellen. I St Gallenkirch hade Daniel, Peteroch Fredrik bestämt träff med två svenska killar de träffade igår när de varoch åkte i Silvretta Nova, Emil och Gordon. Emil bor tydligen i Eskilstuna,precis vid 21:an (shopping”centrum” i E-tuna) och Gordon bor mellan Uppsala ochEnköping, frågade inte mer bestämt var, men världen är liten och Sverige ärmindre. De hoppade på bussen och vi fortsatte vår färd till Gargellen. Välframme ser vi att alla liftar är öppna, men vårt favoritområde är stängt. Dockså kommer man åt en liten bit av det nu när alla liftar är öppna, och skråarman inte alldeles för mycket så får man till och med åka där, utan att behövariskera en massa böter eller att bli av med liftkortet. Vi får många härliga åki jättefin snö innan våra magar börjar skrika efter lunchuppehåll. Klockan hardå blivit ett och jag är förvånad över hur fort tiden har gått. Men, tiden gårfort när man har roligt, och det kan jag garantera att man har om man är ute ialperna en dag efter snöfall, får åka ospårat i en jättefin brant med mångaroliga klippor och det är sol och blå himmel så långt ögat kan nå. Efterlunchen så åker vi upp till början av samma åk igen. Vi ser att det står enkille i röd jacka i början på åket. Polis, tänker vi direkt, och det visar sigatt vi har rätt. Daniel hade från liften sett en kille stå och fota folk somåkte (visserligen längre åt vänster än vi) nedför branten. Vi stod längst uppevid en lift när vi såg polisen. När vi stått där och kollat i ett par sekunderså kommer det förbi en pistör och säger något på tyska när han åker förbi oss.Peter åker ned ett tjugotal meter för att prata med polisen och pistören.Kricke, Fredrik och Daniel åker efter. När jag, Gordon och Emil står kvar däruppe kommer det en kille som är snowboardlärare fram till oss och börjar pratapå tyska. Han säger att dalen är stängd. Jag frågar om det även gäller raktfram (där vi kört) men det kan han inte riktigt svara på, utan han förklararvarför dalen är stängd och säger att polisen är här och kollar det idag. Vibestämmer oss för att för säkerhets skull avvakta med att åka där vi åkte innanlunch. Jag ropar på de andra över radion men hinner bara få med mig Kricke. Deandra kör ned där vi åkte tidigare och vi skråar ut till en öppen skirouteistället. När vi möter upp med de andra så var det lite oklart var man fick åkaoch var man inte fick. Pistören sa att man bara fick åka i skidområdet medanspolisen sa att det gick bra att åka där vi hade åkt. Hursomhelst så åkte viinte mer där, utan korsade hela liftsystemet och skråade ut till ett annat fältsom är bra mycket flackare, men där finns det ett fint stenfält där man kanstudsa mellan en massa stenar. Vi tog ett par åk där innan vi tyckte att detinte gav så mycket. Det är mer liftåkning, gå på skrå och åka transport än vaddet blir åkning, och det kanske det inte riktigt är värt för det korta ochflacka åket. Vi lämnade Emil och Gordon vid liften och tackade för en trevligdag, steg på 15:50-bussen och tänkte bege oss hemåt. När vi snirklade oss nedför vägen tillbaka så stannar vi vid en hållplats mitt på vägen, där det kliverpå bland andra ett tyskt par. De är offpiståkare och det är ganska uppenbartvar de har åkt någonstans. Vi pratar lite med dem och först är de lite hemligamed var de har åkt, men till slut berättar de att de har åkt från en hytta isilvretta-novasystemet ned genom skogen och ut till vägen. Peter frågar om deska ta åket igen och det ska dem, så vi hänger på. Början av åket är ovanträdgränsen. Fin och härlig åkning i lagom kuperad terräng. Lite längre nedkommer man ned i en bred ränna där det finns fina dropp på 2-3 meter. Efter detsmalnar rännan av lite grand och mynnar snart ut i skogen. Härlig åkning mellansmågranar innan man kommer ut på ett fält vid några hus. I slutet av fältethoppar man ut på en väg som leder ut till vägen från Gargellen. Ett kanonåk! Viväntar på bussen i ungefär fem minuter, och när vi kliver på träffar vi tvåförvånade svenska killar, Gordon och Emil. Vi förklarar för dem vad som hände,och när vi pekar ut åket så tror jag de ångrar sig lite att de fortsatte mednågra halvtaskiga åk i Gargellen istället för att åka ”hem” tidigare och få ettså fint åk som vi fick!

Torsdag 26:e februari. Fredriks sista dag hos oss. Vi togbussen till Gargellen med förhoppningen att de skulle ha öppnat Täli-dalen (därvi håller oss då det har snöat mycket) vilket de också hade gjort. Tyvärr såhade många varit laglösa under gårdagen, så det var en del spår där. Vi åktevåra vanliga linjer ett par gånger innan vi tog oss ned för ett litet knixigareinsteg för att komma till några orörda rännor. Där var det riktigt fint, sådessa rännor fick underhålla oss i ett par åk. Vädret idag skulle vara soligtoch fint på förmiddagen, men framåt eftermiddagen skulle det bli sämre med molnoch en del blåst. Prognosen var delvis rätt, på morgonen var det sol och fintväder, men redan efter andra åket i Gargellen blev det sämre. Det började kommain moln och på topparna var det blåsigt. Framåt lunch sökte vi oss tillrestaurangen för att sitta inne och äta våra smörgåsar, men eftersom det var såblåsigt ute så satt alla ”skidåkare” (läs: turister) inne och värmde sig, sådet fanns ingen plats kvar till oss. Vi sökte oss då ned till en annanrestaurang nästan nere vid liften. Där kunde vi sitta ute eftersom det var lä idalen. Fredrik, Peter och Daniel beställde varsin pizza som tog en evighet attlaga till. Efter att vi hade ätit klart tittade vi på klockan och konstateradeatt det passade bra att ta bussen hem nu, och avsluta skiddagen. Sagt och gjortså gled vi ned i pisten till busshållplatsen, där vi inte stod mer än i någonminut innan bussen kom.

Fredag 27:e februari. Imorse vaknade jag vid sextiden av attFredrik och Kricke steg upp. Kricke skulle skjutsa Fredrik till tåget iBludenz. Jag sträckte mig efter mina öronproppar, stoppade in dem i öronen ochsomnade gott om igen. När jag vaknar igen, av mig själv den här gången ärklockan nu tio i tio och det känns som att det är dags att gå upp. Äter litefrukost och kollar på lite tv. Gör inte så mycket mer än att slappa eftersomdet är vilodag. Till lunch steks det pannkakor, en jäkla massa. Ja de andra ärhemma idag med. Jag står med två stekpannor igång så det ska gå lite snabbare.Vi lyxade även till det med vispgrädde, gott. När pannkakorna var slut slappadevi lite mer framför teven innan vi tog tåget in till Bludenz för att gå i enstor sportaffär, Sportler. Där fanns en hel del grejer att kolla på, men detmesta var rätt dyrt, och det blir inte direkt billigare i och med att svenskakronan typ har bottennotering. Jag skulle vilja ha ett par tunnare handskar medwindstopper, men de som fanns var alldeles för dyra. Nej, inget handla därinte, för min del i alla fall. Daniel köpte dock en Ryggsäck, Black DiamondAvaLung. Då jag köper ny ryggsäck ska jag köpa en sådan tror jag. Även fast jagär nöjd med min så känns det inte fel att ha en AvaLung, men det blir inget köpden här säsongen. När vi var klara i Sportler tog jag och Kricke tåget hemmedans Daniel och Peter gick till klättergymmet för att klättra lite.

Lördag 28:e februari. Dagen till ära begav sig jag, Krickeoch Daniel iväg till Golm för lite härlig åkning på nordsidan. När vi steg urbussen ser vi jordens kö vid gondolen. Det är fint väder och helg, vilket göratt många lokala förmågor drar fram sina gamla skidor ur källarförråden, letarfram sina gamla skidställ och beger sig ut för en härlig dags skidåkning, tillvår stora förtret. Nåväl, kön slingrar sig ned för trappan och vi får börja köapå asfalten en liten bit innan trappan. Det är säkert en fem-sex meter lång köbakom spärrgrindarna, och ytterligare lika mycket till bakom grindarna. Jagmenar, normalt brukar det bara vara att springa igenom spärrarna och hoppa in igondolen, men nej, idag ska vi behöva stå i kö i ett par minuter. Världen ärbra orättvis. Vi knölar oss längst fram i kön och hoppas sedan in i en tomgondol. Efter oss hoppar det in ytterligare tre personer, och vi anser att detär fullt. Dörrarna stängs och gondolen kopplas på wiren och vi åker iväg.Framme vid första ”mitt”stationen (det finns två) öppnas dörrarna och någravettiga personer inser att gondolen är full, men en tysk (som säkert var fullsjälv) hävdar att det finns gott om plats i gondolen även fast tre personerskriker att det är fullt. Han ger sig inte utan sätter i sina skidor i facketoch börjar kliva in i gondolen, men kommer inte så långt utan står i dörröppningenmedans de som sitter ytterst försöker knuffa ut honom. Nu har vi kommit sålångt som till det stället där dörrarna stängs igen, och tysken är då tvungenatt kliva ur gondolen så att han inte kläms. Han backar sur ut ur gondolen ochfår precis sina skidor innan han får ställa sig nästan sist i kön igen. Så gårdet när man försöker tränga sig, ha ha ha. När vi sedan har bytt lift och ärnågra meter ifrån att kliva av, så ser vi att det står en polis och pratar medliftkillen, så trevligt. Vi som inte har planerat att göra något olagligt bryross inte så mycket mer om det utan kliver lugnt av liften. Vi blickar ut överbergen och ser att ingen har turat upp åt det håll vi har tänkt gå en bit,ingen har turat alls, för att vara exakt. Vi ser att det har gått en hel delspontansläpp på ställen där det inte alls är särskilt brant, så vi beslutar ossför att inte ta det skrået, utan vi åker vidare till ett lite kortare åk tillatt börja med. Även där ser vi samma sak, inga spår och en del spontansläpp. Vidiskuterar lite och beslutar oss sedan för att det är för lavinfarligt ochbeger oss ned till liften igen. På transportsträckan vi åker på har pistörernasatt upp ett rep utmed kanten ned mot dalen, och med ungefär fem metersuppehåll sitter det sju skyltar som talar om att det är avspärrat där. Tidigarehar det bara funnits en skylt som talat om att det varit avspärrat. Lite längrefram på transporten står det två poliser som röker och spanar upp i skogen. Närvi till slut kommer ned till dalstationen ser vi att det står en buss vidhållplatsen, så vi skyndar oss dit och hoppar på den. Det är buss nummer 85 somska ta oss till Zamangbahn i Hochjoch-systemet, Kricke frågar för att varasäker. Man vet aldrig med dessa bussar. När vi kommer till Schruns Bahnhof harDaniel beslutat sig för att åka hem, för att han har ont i huvudet. Han hopparav bussen och precis när han har gjort det så åker tåget som han skulle ta föratt komma hem. Otur. Jag och Kricke sitter kvar på bussen, som efter Bahnhofsvänger vänster istället för höger. Ska han åka till Golm igen, eller rentavhem till St Anton? Surt för Daniel om så var fallet. Men nej, varken tillbakatill Golm eller hem till St Anton, utan bussen kör igenom Schruns och bort motSilbertal (som är en liten dal ovanför Schruns) gissar vi. Efter ett tag kommervi fram till Silbertal, och därifrån går det en gammal tvåsitsig gondollift somser ut att vara ifrån andra världskriget typ. Den ser väldigt suspekt ut,nästan som hämtat ur en film, typ stjärnornas krig eller så. Jag och Krickekliver ombord på den gamla liften och påbörjar vår färd uppåt. Det visar sigsom så att vi får spendera lång tid i den gamla klenoden, då motorn drar liftenungefär lika snabbt som tre trögtänkta talgoxar hade gjort. Det går ordentligtlångsamt. Efter ett par timmar är vi dock uppe (nej, det tog inte ett partimmar, jag skojar bara). Vi kliver av åbäket och tar oss bort till enbetydligt modernare åttastolslift från 2001. Denna skapelse har sätesvärmareoch plexi-kåpa samt en pigg motor, så det känns som att åka på motorvägen närvi åker upp för berget. När jag sitter där i liften, varm om rumpan tack varasätesvärmaren så ser jag att det är någon knasboll som har skråat på ettväldigt osmart ställe, så att hela sidan har släppt under skrået. Idiot. När viär färdiga med liftåkningen så är vi lite hungriga, så vi sätter oss på enterrass och äter våra smörgåsar och dricker upp vår saft. Vi känner att det ärskönt att sitta där i solskenet så vi sitter ett tag till innan vi bestämmer ossför att ta ett sista åk innan vi åker hem. Mer liftåkning. Nu fick enmellanmodern tvåstolslift betjäna oss i vår färd upp på berget. Väl frammehoppar vi av och åker ned en bit i pisten innan vi hoppar ut i offpisten ochåker under liften en liten bit. Ett ganska skönt åk i solvarm, delvis uppkördsnö. Kommer snart ned på rodelbanan och glider sedan ut i en annan pist igen,som vi tar ända ned till dalstationen. Jag kör hela vägen ned utan att stanna,och jösses vad svettig man blir. Strålande solsken och 14°C i dalen. Det blirheller inte bättre av en hetsig promenad till tågstationen. Efter den härligapromenaden kommer vi fram alldeles dyngsura till tåget. Vi hoppar på, tar avoss våra hjälmar, jackor och handskar. Det ser ut som om vi har badat. Våra underställhade man troligtvis kunnat vrida ur litervis med svett, men det provade viinte. När vi kom hem satte vi oss ute i solen ett tag. Det gäller att passa påatt få bort så mycket av gogglesbrännan som möjligt innan man kommer hem, denär inte speciellt snygg. Då vi hade suttit där och njutit av solen ett tag såkommer vår landlord förbi och frågar om vi behöver nya handdukar eller någotannat, men det är lugnt med det säger vi, men när tanten ändå är här så frågarvi om vi kan betala resten av hyran. Vi ber henne komma tillbaka om fem minuterså vi hinner plocka fram pengarna. Det passar henne bra, så hon går upp tillsig och hämtar kvitton och grejer medans vi letar fram alla våra besparingar.Efter ett tag kommer tanten ned med ett papper där hon har skrivit hur mycketdet är kvar att betala av hyran. Det är bara det att den siffran som står påhennes papper inte stämmer överens med var vi har räknat ut efter vad Krickehar fått fram ur sitt mail. Som tur är så är tantens siffra lägre än den vi fåttfram, drygt 120€, så vi klagar inte utan betalar resterande hyressumma ochlägger mellanskillnaden i matkassan istället, skönt. Tanten frågar oss vad vijobbar med hemma i Sverige. Hon verkar tro att vi har värsta businessen pågång, eftersom vi betalar hyran kontant nu. Hon frågar om vi har något företageller så, som har stängt nu över vintern. Men vi säger att vi jobbar var och enför sig på skilda orter, och att vi bara har lite längre semester nu påvintern. Det verkar skönt tycker hon. Oj, så rätt hon har!

Söndag 1:a mars. Ny månad, dags att samla nya krafter.Vilodag. Kasst väder ute så det är därför det inte blir någon åkning. Dethänder inte så mycket idag, jag sitter mest med datorn hela dagen, spelar CODoch pysslar med PS. Några bilder blir det dock inte eftersom jag bara sitteroch testar nya grejer hela tiden. Det finns så sjukt mycket man kan göra i detprogrammet så det är inte klokt. En bild ljuger inte, brukar man säga. Men medPS är det ungefär samma sak som att säga att en mytoman inte ljuger heller(bara förvränger sanningen lite). Ikväll ska infödingarna bränna häxor på bål.Eller, de ska tända på en stor och hög grej av ved. Det har med häxbränning attgöra, men några människor bränner man inte längre. Nu eldar man bara den storadildoloknande pelaren, spelar lite musik och skjuter en massafyrverkerier. 

Måndag 2:a mars. Kricke och jag tar vilodag igen eftersomvädret är sämre än igår. Peter och Daniel tvingar sig ut, Peter för att han harvarit hemma och varit sjuk i fyra dagar och Daniel för att han kryper påväggarna efter någon timme om man inte gör något. Igår var han dock ganskalugn, han pysslade också med PS och spelade lite spel. Idag har jag och Krickestädat lite, tagit tvätten till tanten och nu ska vi snart åka in till Bludenzoch handla. Det blir en riktig fixardag det här. När vi ändå är inne i Bludenztänkte vi se om det finns något olåst trådlöst nätverk vi kan låna lite. Nimärker om vi hittar något, för då postat detta inlägg idag, annars dröjer detnog ända tills imorgon. Hittar vi internet så kommer jag även kolla lite olikamobilabonnemang, för jag lär eventuellt byta när jag kommer hem. Tre känns intelika bra längre, kort sagt. Frågan är bara vad man ska byta till?

Ärligt talat så bryr jag mig inte så mkt om hur upplägget på bloggen ser ut.. så ni får nöja er med det som det är, så är det bara.

Jag har sett att det har klagats på dåligt användande av enter-tangenten, men det är bara det att bloggen inte är helt kompatibel med word, och eftersom jag skriver inläggen hemma och bara postar dem i bloggen så orkar jag inte sitta och dela upp alla stycken enligt punkt och pricka, så håll ut. /Martin

Onsdag 11:e februari. Idag har det varit fint väder. Det harsnöat hela dagen! Vi har varit i Hochjoch och åkt skog hela dagen. Det harvarit grymt bra i stort sett överallt.

Torsdag 12:e februari. Dagen spenderades i Golm. Som vanligttog vi våran favoritgondol för att sedan bränna lite pist ned till 6-stolarenRätikonbahn, som tar oss till toppen av systemet. Väl framme så skråade vi somvanligt över kammen för att komma till skuggsidan av berget och åka offpistenned. Vi kör ned för branten och det är så mycket snö så det blir inte mångasvängar på väg ned. På skrået tillbaks till liften så får vi för oss att nu skavi utforska terrängen ned till dalen, utan att skråa tillbaka till liften.Tidigare har vi sett att det har varit folk som kört ned där i skogen, så viåker ned ungefär på samma ställe. Snön är hur bra som helst, och med KrickesPontoon (som jag lånade idag) under fötterna så flöt det på helt underbart. Närvi står där i skogen och njuter så hör vi en massa dova smällar. Det ärpistörerna som spränger laviner. Efter smällarna följer ett rumlande ljud avforsande snö. Det är stora laviner de spränger. Man känner sig rätt liten närman stor där i en glänta i skogen med alla de ljud omkring sig. Vi fortsätterned och kommer snart fram till en bäck som vi får hoppa över. Det går bra ochingen blir blöt. Efter lite diskuterande om vilket vägval vi ska ta så börjarvi skråa lite för att inte tappa så mycket höjd. Vi passerar två fina fält, menkänner att vi är för långt bort ifrån systemet för att åka ned där, så viskråar lite till. Efter en del skråande kommer vi till en bäck till, som viockså hoppar över. Vid nästa fält åker vi ned och hamnade tillslut i en tillbäckravin. Den slutade med att vi var tvungna att glida ned för ett tre meterhögt stup. Vid sidan av så fanns det en del grenar att hålla sig i så man intetrillade ned för snabbt. Tyvärr så gick den grenen jag höll i av, så jagtrillade ned lite längre än jag planerat, men det gick bra. Efter det fallet såhade vi klarat det värsta. Vi kom ned till en liten väg som gick längs enflod/bäck. Vi gled på den vägen tills vi träffade en skiroute som så småningomtog oss tillbaka till liftsystemet. Vi åkte upp med liften och gick till restaurangen för att käka lunch.Klockan var en bit över tolv nu efter det långa och jobbiga åket. Eftersom mackornavar slut imorse så tog jag en pizza till lunch, den var rätt stor men mättadeknappt ändå. Efter lunchen åkte vi till skirouten och körde ned i den, men vitappade bort oss på grund av dålig skyltning och hamnade i en annan bäckravin,en riktigt jobbig sådan. Peter åkte ned en bit innan han stannade och sa attdet såg rätt svårt ut, så Daniel och Kricke skråade lite längre ut i skogen.Jag stannade kvar uppe i ravinen och funderade på vilken väg som skulle varabäst. Fredrik var framför mig och Peter hade börjat ta sig ned för isfallet hanstod ovanför. Ett isfall på cirka fyra meter. Jag valde vägen nedför isfalletoch det kändes som ett bra val. Tog man det lugnt så var det inge problem attslå inte stålkanterna i isen. Det gick inte snabbt att komma ned, men det gick.Efter isfallet så skråade vi upp ur ravinen och körde mer in i skogen. Där vardet brant, rejält brant. Peter åkte först, tätt följd av Fredrik. Jag höll migett par meter bakom på skrået och inväntade information om hur det såg utlängre fram. Peter sa att här ska vi nog vända om. Det var tydligen skitbrantoch dåligt med snö, så Peter frågade hur det såg ut vidare ned i ravinen ochjag som stod längst bak backade en bit och kollade ned i ravinen. I början vardet två dropp på ungefär 1,5-2 meter vardera. Jag svarade att det såg bra ut,väntade på Fredrik som vände om han med, innan jag åkte ned i ravinen igen.Eftersom det var mycket nysnö och allt var orört (vem är så dum att åka i en brantoch skitsvår bäckravin, hehe) så gick det väldigt bra att åka ned där. När jaghade åkt typ hundra meter såg jag att det började flacka ut i ravinen och detkändes väldigt bra. Kricke och Daniel som hade tagit en annan väg hade kommitin till det parti i skogen där Peter hade vänt, så vi sa åt dem via radion attvända om och följa våra spår tillbaka till ravinen. Vi väntade på dem och efterett tag dök även de upp. Vi åkte ned i bäckravinen och hoppade fram ochtillbaka över själva bäcken, det var faktiskt riktigt rolig åkning. Heltplötsligt skråade Peter upp i skogen igen, och där framme såg han något som sågut so en liten stig. Vi följde efter honom och efter ett tag blev det dåligtmed snö, så vi tog av oss våra skidor och började traska. Efter att vi hadegått i någon minut så säger Peter att han ser pisten, och det kändes väldigtbra. Vi tog på oss skidorna igen och gled ut ur skogen till ett öppet fält somsedan tog oss ut till pisten. Nu var klockan mycket och vi var trötta, såKricke kollade när bussarna gick, och nästa som skulle ta oss ända hem gick om45 minuter, så vi satte oss i baren och tog en öl var under tiden. Det var en skiddagfull av äventyr det! Väl hemma tog jag och Daniel varsin snabbdusch innan viåkte in till Schruns för att handla bröd och Daniel skulle handla pjäxor. Vigick till intersport och Daniel provade pjäxa efter pjäxa. Till slut fastnadehan för en modell, ett par Nordica Speedmachine 14, precis sådana som jag har,fast med ny design.

Fredag 13:e februari. Inatt har det snöat. Det har kommitmycket och det snöar fortfarande. Vi tog bussen till Hochjoch och åkte skoghela dagen. Idag stannade Peter hemma. Hans flickvän kom sent igår kväll, ochhon hade feber den stackaren. Daniel som inte har köpt några alpinskidor än lånadePeters lagg idag. Eftersom det snöade så höll vi oss i skogen hela dagen. Vivar i stort sett ensamma om att åka där, eftersom det egentligen är förbjudet.Men de lokalbor vi har pratat med säger att det ända pistörerna ochliftvakterna kan göra är att säga till dig att du inte får åka mer i systemetden dagen. Bara polisen kan ge dig böter. Dessutom ska de bara vara kinkiga närom man åker över små träd. Vi åkte i alla fall i skogen där det även går enrodelbana som många åker skidor på. Det blev en del fotande och filmande underdagen. Mot slutet av dagen så fotade jag Fredrik och Kricke som hoppade på ensnötäckt stubbe. De körde vidare utmed rodelbanan när jag hade fotat dem. Jagstod i skogen två meter ovanför rodelbanan och plockade ihop kameran ochkrängde på mig ryggsäcken när det stannar två män nedanför mig på rodelbanan.På den enas jacka ser jag att det står polizei. Helvete, tänker jag. De frågarmig på tyska om jag har åkt i skogen, men jag svarar inte på det utan frågar pålite halvknackig engelska om de pratar engelska. De båda skidppoliserna blirtysta och tittar på varandra, efter ett tag så säger den ena av dem att hanpratar lite engelska. Det blir tyst igen. Polisen som inte kan engelska knäckerur sig ett ”verboten” och pekar på skogen. De frågar om jag har pengar på mig,och jag svarar nej. Då vill de kolla mina fickor, men det fattar såklart intejag, eftersom de pratade mest tyska när de frågade det. Så det blev ingenvisitation, tur var väl det eftersom jag åkte runt med 60€ i fickan. Den enapolisen börjar prata tyska med den andra, och jag förstår att han sa typ ”vifår väl låta honom åka nu då”, sedan säger de på engelska, ”next time, money.Visa-card!” under tiden jag stod där och pratade med polisen så ropade Fredrikpå mig på radion ett par gånger, så jag skyndar mig fram på rodelbanan i hoppom att hinna fram till Kricke och Fredrik innan poliserna gör det. Eftersompoliserna var sämre på att åka skidor än turisterna så var det inga problem.Jag säger åt dem att polisen kom, och att vi bör åka ut till pisten så snabbtsom möjligt. Nu var det liksom kört att åka mer i skogen för dagen, så vi togpisten ned till dalen och gick till tåget istället. Lika bra att åka hem då,när man ändå inte kan se något då man inte får åka i skogen. Men idag har nogändå varit säsongens bästa dag, hittills!

Lördag 14:e februari. Idag när klockan ringde var jag mycketsegare än vanligt. Utanför fönstret snöade det, och det låg redan en decimeterpå marken. Jag var seg men tvingade på mig skidstrumpor och underställ i allafall. Upp och äta frukost, göra lunchmackor och packa ryggsäcken. Alla var litesega idag. Det pratades om vilodag, men eftersom det snöade ute kändes det felatt vara hemma en så fin dag. Men, jag som trillade för en massa småsaker redanigår kom fram till att det nog var smart att ta vilodag idag. Jag menar, om manfår bakåtvikt och inte orkar stå i landningen efter att ha ”hoppat” över en 25centimeter hög stubbe så är benen inte som de ska vara. Jag bestämde mig alltsåför att ta en vilodag. Efter frukost kollade jag på ett avsnitt av playa delsol, redigerade en bild och jag hann med att plocka ur diskmaskinen innan Peteroch Hanna vaknade. När de åt sin frukost hade jag hunnit bli hungrig igen, såjag åt en av mina lunchmackor och tog en kopp kaffe. När alla hade ätit upp såsatt vi och småpratade om lite allt möjligt innan vi begav oss in till Schrunsför att kolla på pjäxor åt Hanna. Hon fick fötterna scannade och provade tvåpjäxor, men hon fastnade för de första hon testade, ett par Salomon idol 8, ensmal damsko med 80 i flex, inte speciellt hård eller så avancerad, men denkostade ändå 350€, och med formgjuten sula skulle det hela gå på 430€ vilketkänns rätt mycket för en så pass mjuk sko. Det blev ingen affär där inte.istället gick vi till Billa och köpte lite lunchmat och annat istället. Ja,under en vilodag händer inte så mycket. Väl hemma sitter man bara och segar ochkollar på MTV och väntar på att tiden ska gå.

Söndag 15:e februari. Sol och blå himmel, härligt. Buss tillGolm. På bussen kliver jag, Kricke, Peter och Fredrik på. Hanna har fortfarandelite feber och Daniel tog vilodag. Killarna har packat med stighudar, de kör pårandonnébindningar så de slipper släpa på trekkers, som jag måste göra. Det göratt jag idag hoppade över att ta med hudar och trekkers, eftersom jag villeprioritera att få med kameran i väskan, och med både kamera, trekkers och hudarblir det otroligt fullt, och dessutom tungt då man redan har med sig en spade,sond, flaska saft, mackor, goggles, gogglesfodral, extravantar, mössa,solglasögon, innerhandskar, verktyg samt lite första-hjälpenartiklar. Så jaglämnade hudar och trekkers hemma, men eftersom det var första dagen som detinte skulle snöa så måste man inte gå långt för att få fin åkning, då kan manlika gärna sätta fast skidorna på ryggsäcken och gå upp för berget i barapjäxorna. När vi har tagit oss så långt som det går utan att behöva gå såsätter jag snabbt fast mina skidor på ryggsäcken och börjar gå medans killarnastrular med sina hudar. Framför oss är det några som redan har börjat tura, såkillarna slipper spåra själva. Jag däremot, som inte går på hudar får det litejobbigare. Jag måste göra nya spår. Det är nämligen så, för er som inte vet,att om man går i de spår som någon har gjort med hudar så greppar det inte likabra för de som går i samma spår (med hudar) efteråt. Eftersom jag är så snällspå går jag alltså inte i de spårade spåren, utan spårar upp nya gå-spår. Jag vändermig om då och då för att se om killarna närmar sig, men jag ser dem inte. Närjag kommit fram till den topp vi skulle gå till så kränger jag av mig rygganoch sätter mig på en sten och äter lite macka medans jag väntar på de andra.Efter ett par minuter kommer även de upp och vi gör oss alla klara för nedfärd.Snön är otroligt fin och den verkligen gnistrar i solen. Innan vi ger oss av såkommer vi fram till att Kricke ska fota mig vid en stubbe som finns nästanlängst ned på åket. Vi får ett väldigt fint åk, vi är de första som åker detfacet efter detta snöfallet. Så småningom når vi stubben som jag ska hoppa påoch bli fotad. När jag är på väg upp för att ta sats mot stubben säger krickenågot om att han ska filma. Jag säger att jag hellre blir fotad och han sägeratt det är okej. När jag kommit en bit på vägen säger Kricke att han inte harnågon stillbildskamera med sig. Bra där, Kricke. Som tur var hade jag med migmin, så jag säger att då får han fota med min istället. Jag tar och ger Krickemin ryggsäck och jag tar Krickes, sedan fortsätter jag upp för att fåordentligt med fart ut från stubben så det blir ett bra kort. När jag är uppeså säger Kricke att han är klar med kameran, jag frågar om han ställt inSeriebildstagning på kameran, men det hade han inte. Tur att jag frågade. Hanställer in det och ger mig klartecken så att jag kan ge mig iväg ut överstubben. Jag får inte så mycket fart, men det blir lite luft i alla fall, ochjag kan såklart inte hålla armarna stilla utan flaxar med dem som enhelikopter. Något kort kan nog ha blivit bra ändå. Efter det åker vi ned tillliften och när vi kommer upp säger magen att det är dags för lunch, så vi tarlunch. Äter lite Schnitzel och Pommes och tar sedan samma åk igen, men utan attfotografera den här gången. På väg upp är jag snabbast igen, ännu snabbare änförra gången eftersom jag inte behövde spåra upp nya spår nu, och det var någrasom hade gått utan skidor i de andra spåren, så killarna på hudar fick det litebakhalt, haha. När Peter skulle spänna sina pjäxor innan åket upptäckte han atthan hade tappar sitt ena spänne. Jag kollade på mina pjäxor, spände dem ochinsåg att även ett av mina spännen hade blivit defekt. Inte helt trasigt, baralite böjt i en konstig vinkel. Som tur var så går det att använda som det är,utan att jag måste laga det. Lite senare på dagen åkte vi ned för en annanbrant där jag skulle fota lite. Solen stod lågt, precis ovan snökanten därifrånjag stod. Jag sa till Kricke på radion att jag var klar, berättade var han skulleåka och att han kunde ge sig iväg när han var redo. Det var svårt att fotaeftersom det var otroligt mycket motljus, men jag tror att något kort kan hablivit riktigt bra. Det återstår att se när jag har fört över dem till datorn.

Måndag 16:e februari. Shit, det börjar bli en riktig dagbokav det här nu. Vi tog vilodag idag, alla utom Peter och Hanna. Efter frukostslappade vi lite innan Fredrik, Daniel och Kricke bestämde sig för att ta bilenin till Bludenz för att först handla, sedan skulle Kricke åka hem med matenmedans Daniel och Fredrik skulle ta sig till klätterhallen och klättra lite.Men det blev ingen klättring för dem, det blev McDonalds istället. Under tidende var inne i Bludenz så lagade jag ett par av mina skidor, åt lite lunch ochgick igenom raw-filerna ifrån gårdagens fotografering. Jag gjorde ett montageav sekvensbilderna från stubb-hoppet och fixade även till en enskildexponering. Det blev ganska bra, ingen sensation men rätt okej ändå. Jagredigerade även två av bilderna jag tog på Kricke i motljus, och två av dem ärjag riktigt nöjd med. Rent åkmässigt är det inte så extremt, men fotomässigttycker jag att de är riktigt fina. De kommer förmodligen upp här på bloggen. Jaunder en vilodag händer det inte så mycket, man vilar mest bara, och hartråkigt. Även om det är kul att jobba i photoshop så pallar man inte med attsitta vid datorn precis hela dagen. Då är det tur att man har lite skidor attreparera och så. Imorgon blir det dock skidåkning igen. Enligt prognosen skadet komma upp till 70 cm snö natten till imorgon och imorgon. Förmodligenkommer det inte riktigt så mycket snö just här, men det ska tydligen ändå kommaminst 20 cm, och det får man vara glad över. Tyvärr ska det även blåsa en del,så de varnar för lavinrisk, en fyra på skalan (som är graderad 0-5, och vid 5som knappt används stängs i princip hela skidsystem för att det är så farligt)så imorgon får vi vara mer försiktiga än vanligt. Kricke ska förmodligen ta medsig sin systemkamera dagen till ära, så man kanske fastnar på en bild undermorgondagen. Vi har bara ett problem. Var ska vi åka när det snöar och är dåligsikt? Mina chanser att spela korkad om polizei kommer i skogen är inte så branu. Varför är de så otroligt korkade så de inte låter oss åka skidor i skogen?Det är det absolut sämsta med Vorarlberg, alla dessa ”respektiere deinegrenze”-skyltarna och de andra varianterna av åk-inte-i-skogen-skyltarna somsitter uppe nästan överallt i skogsbrynen, vi hatar dem.

Tisdag 17:e februari. OJ OJ OJ VILKEN OTROLIGT BRA J*VLADAG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! På morgonen när vi tittade ut så snöade det, och dethade kommit cirka 20 centimeter på marken utanför huset. Fint, tänkte vi ochåkte till Hochjoch. Tog liften upp och åkte ett åk i skogen, men det kändeslite jobbigt med tanke på vad som hände i fredags. Så vi tog liften upp ochåkte vidare till 8-stolsliften för att åka lite offpist mellan pisterna. Därvar det dock alldeles för flackt, så vi höll oss i pisten där det visserligenvar puckligt, men ändå väldigt mjukt. Där blev det några åk innan vi tog lunch.Det snöade under hela tiden vi åkte och även under tiden vi åt lunch, så då vihade ätit upp våra gourmetsmörgåsar så kände vi för att vara lite lagklösa, såvi drog oss ut mot skogen för lite skogsåkning. Shit, säger jag bara. Vilkenotroligt åkning det var. Snö upp till midjan och faceshots hela tiden. Det varnästan för flackt i skogen för den mängden snö det var, och ändå åkte man debrantaste partierna i skogen. I mitten på andra åket så trillade Kricke på envandringsväg i skogen, tappade ena skidan och var nästan begravd i snön. Då serFredrik en brädåkare kommandes uppifrån i skogen, och han var klädd i grönt,precis som den ena polisen som haffade mig. Då hade Fredrik funderat på attsäga till mig att vi skulle lämna Kricke där, och bara åka iväg till liftenigen. Men när brädåkaren närmade sig så kändes det rätt uppenbart att det intevar en polis. Killen stannade ett par meter innan Kricke och såg väldigt gladut. Jag gjorde tummen upp till honom och han åkte fram och hjälpte Kricke upp.Jag frågade om killen var ifrån Montafon eller i närheten, han skrattade liteoch sa att han var ifrån Tennesse. Vi hade alltså träffat på en amerikan. Hanåkte ensam och hade följt efter oss från pisten ut i skogen, och när Krickeefter ett tag hade tagit sig upp så frågade amerikanen om han fick åka med ossunder dagen, och visst fick han det. Vi åkte några åk och det var helt otroligtvad bra det var. Man kunde knappt se för all snön som stänkte upp i ansiktet,än mindre andas. Jag måste köpa en snorkel tror jag. Vi snackade en del medamerikanen då vi åkte lift upp, det visade sig att han bodde och jobbade iTyskland, så han tog ibland bilen iväg och åkte lite bräda. Han fick Krickesnummer så att han skulle kunna kontakta oss nästa gång han kommer hit och åker.Jason presenterade han sig som. Efter ett par åk till så var det någon somropade på honom. Det var en tjej som visade sig vara hans flickvän. Hon åkteockså bräda men var tydligen trött i benen så hon åkte inte i skogen. Visnackade lite med henne också, sedan tog vi och Jason ett par åk till i skogeninnan vi träffade hans tjej i liften igen. Nu var klockan mycket, så vibestämde oss för att ta ett åk till innan vi skulle möta upp Jasons tjej nere vidUr-Monti för ett par öl. Vi tog vårat sista åk, och på vägen ned finns det ettfält man kan skråa ut till som ligger vid sidan av pisten. Det gjorde jag. Därvar det otroligt mycket snö. Jag åkte bara rakt ned och fick en massa snö iansikte så jag såg verkligen ingenting. När man har åkt skidor en hel dag såblir man dessutom lite andfådd, så man andas med munnen, vilket betyder attvarje gång man drar in luft med munnen så får man in sjukt mycket snö också.Kallsup i snön liksom. Som tur var så är inte det fältet så stort, så jagöverlevde utan att kvävas. Ut i pisten igen. Jag tittar upp för att se att jaginte krockat med någon när jag ska svänga ut i pisten, men det ända jag ser ärturister som till synes ligger och vilar i backen. Haha. Jag bränner vidare neri pisten och kör som vanligt om turisterna som om de vore slalomkäppar. Nerevid pistens slut ligger Ur-Monti där vi ska ta en välförtjänt öl. På väg ned ipisten träffade vi även Peter som under ett par dagar åker bräda för att hållasamma nivå på åkningen som hans tjej. Peter var ensam, Hanna skulle ta liftenned. Jason beställer öl till oss alla och vi börjar dricka. Efter ett tagbörjar Peter undra var Hanna har tagit vägen, hon borde ha kommit ned medliften nu. Jag föreslår att han ska ringa henne, men han klagar på att hanstelefon är trasig, knappsatsen är låst och kan inte låsas upp. Jag föreslårhonom att han ska starta om telefonen, vilket han även gör, och vips såfungerar den som vanligt igen. När han startat den så får han ett sms frånHanna där hon skriver att hon hade tagit fel kabin och åkt upp mot berget igen.Strax därefter kom Jasons tjej ned, lagom till vi skulle beställa in andraölen. Den drack vi upp snabbt och när det var tid för den tredje kom även Hannaned med liften. Vi hade trevligt där när alla var samlade. Efter ett tag såbegav sig Hanna och Peter ned till intersport för att byta Hannas pjäxor. Vikollade på klockan och insåg att vi inte skulle hinna med det kommande tåget,så medans Hanna och Peter var på intersport tog vi andra en till öl. Efter detså drog vi på oss skidorna och gled ned mot Bahnhof. Vi fick sällskap halvavägen av Jason och hans tjej. När vi kom ned till stationen så var precis Peteroch Hanna färdiga på intersport så vi hoppade på tåget samtidigt, och när vihade satt oss till rätta så gled vi iväg så sakteliga mot St Anton im Montafon,där vi klev av för att sedan bestiga den otroliga backen ända upp till våranlägenhet. Även här i St Anton så har det kommit mycket snö. Redan imorse togjag och Kricke på oss skidorna utanför dörren när vi skulle glida ned tillBahnhof. Imorgon gör vi säkerligen samma sak då vi ska ta första tåget borttill Gargellen. Inatt ska det fortsätta att snöa för att framåt dagen sprickaupp och bli soligt. Imorgon kan bli en väldigt bra dag.

Idag (4:e februari) har vi varit i Golm igen, hela gänget. Imorse var jag riktigt taggad för att gå på lite tur med skidorna på ryggen för att komma åt de fina åk som faktiskt finns i Golm. Jag packade ned kameran i ryggsäcken för det ar fint väder ute, och eftersom vi inte har tagit så värst mycket seriösa skidbilder så var jag taggad även för att fota lite. Vi gick ned till bussen och steg så småningom av i Golm, ställde oss i liftkön som inte var lång men gick otroligt långsamt för längst fram fanns en stor hög av sidor, väskor och annat som skulle fraktas upp med liften. Ungefär varannan gondol gick åt till bagaget, några sparades till de med rodlar och inte många blev över till oss med skidor. Eftersom vi har stora skidor så måste vi i princip ha en egen gondol för att inte sitta precis som packade sardiner i en äcklig burk. Så vi väntade ett tag tills vi fick en egen gondol, som en av liftvakterna faktiskt sparade till oss. När vi hade krånglat oss in i gondolen, åkt upp till toppen och sedan krånglat oss ut igen och spänt pjäxor med mera så åkte vi ned till sexstolsliften för att komma till kammen vi skulle gå på. Väl där får vi se hur mycket föhnvindarna har gjort med snötäcket. Oj, vad renblåst det var.  Jag föreslog att vi skulle prova det åk jag, Peter och Daniel hade hittat sist vi var där och åkte. De andra höll med så vi skråade ut till inkörsporten för det åket. Daniel slår med staven i snön medans han säger något i stil med ”shit vad hårt det är”. Samtidigt som han säger det så slår han lite hårdare, och staven går av. Kricke och Daniel åker ned efter den trasiga staven, som glidit långt ned för sluttningen. Jag och Peter skråar vidare en liten bit och åker sedan ned. Värre underlag har jag aldrig varit med om. Hårt, vindpackat och ibland jämnt, ibland ordentligt skrovligt. Allt det tillsammans med den branta sluttningen gjorde det inge lätt. Snacka om att tappa suget REJÄLT. Lite längre ned i branten blev det bristande skare, dalskidan går igenom och tar en egen väg så det känns som om smalbenet ska vridas av i pjäxan, ”jag ska nog ta det lite lugnare” tänker man då. Men det gick bra. Efter att vi skråat ut till pisten igen så bestämde vi oss för att offpisten inte var att tänka på idag.  Vi var även rätt bekymrade över hur det kommer att bli i helgen, då snön kommer. Som det ser ut nu blir det ett rejält glidlager, och med ca 3cm nysnö på det så känns det väldigt lavinfarligt. Jag oroar mig för alla turister som kommer på lördag, och inte vet hur det ser ut under nysnön utan bara tänket ”puder!” och ger sig ut, utan vare sig kunskap eller rätt utrustning. Det kommer nog gå många laviner i början på nästa vecka. Nåväl. Vi beslöt oss för att följa med Daniel in till ”testcentret” för att han skulle köpa nya stavar. Killen i butiken hade en del att göra, så det blev ingen snaps idag inte. Nu var planen att åka lite mer pist och sedan ta en tidig buss hem för att ha lite skidvård. Vallning, slipning och en vanlig besiktning av utrustningen. Jag passade även på att smörja in mina handskar med mitt nyinköpta läderbalsam, så nu blir de mjuka och fräscha igen.

Fredag 6:e februari. Andra vilodagen i rad nu. Vi väntar på snön, hoppas att prognosen stämmer. Jag har höga förväntningar igen. Batterierna till mina kameror är laddade, videokameran och systemkameran. Bandet är framspolat och minneskortet är formaterat så jag hoppas på att få använda dem den här gången. I helgen ska det vara ”heavy snow”, så det blir till att hålla sig i skogen och åka, filma och fota en massa!

Lördag 7:e februari. Idag tog vi tåget till Schruns på morgonen för att hoppa på bussen Zamangbahn (liften upp till Hochjoch-systemet). Taggade till topp hoppade vi på liften men till vår besvikelse ser vi att det inte hade kommit någon snö alls. Mulet var det, men ingen snö. Vi tog ett åk och sedan började det snöa lite lätt. Då kom skidglädjen tillbaka igen. Härligt. Det började snöa mer och mer, men efterson det inte hade snöat något under natten så var skogen inte att tänka på, som det såg ut nu. Alldeles för dåligt med snö, helt enkelt. Det blev ett åk i pisten ned till dalen istället. Ett piståk som tar ca tio minuter. När vi precis hade passerat mittstationen för Hochjochbahn så blev snön varmare. Efter var tjugonde meter så var man tvungen att torka bort snöslask som fastnat på ens goggles. Och tjugo meter går rätt snabbt att köra om man har den hastighet vi har. Efter ett par hundra fallhöjdsmeter med ständigt torkande så övergick snön till regn. Skönt. Inget mer gogglestorkande! Väl nere dit liften så blev det uppehåll. Alla kliver på liften och vi ser att det börjar spricka upp, vilket skitväder, alltså! Snö, snö är vad vi vill ha. Sol har vi haft i många veckor nu. Vi vill ha snö. Mycket snö. De 15cm som enligt prognos skulle ha kommit natten till idag kom inte. Vädret var soligt och vi var hungriga, så vi tog lunch. När vi var klara med det så begav vi oss ut i sommarvädret för att åka lite pist istället. Det blev några åk innan vi tröttnade på det, så Daniel och jag satte oss på en stor uteservering och beställde in varsin öl och tittade på en orkester som var där och spelade, utspökade till jag vet inte vad. Skulle tro att det har med ”Rosenmontag” att göra. Trevligt var det att sitta där i solen på uteserveringen, med levande musik och allt. Då vi hade suttit där och njutit ett tag så slutade de spela, vädret slog om på en encentare och det blev rejält dimmigt. Det fanns ingen anledning att sitta kvar längre. Musiken, solen och ölen hade slutat, försvunnit och tagit slut, så vi begav oss hem. Jag ropade på Kricke och Peter i walkie-talkien och sa att vi åkte hem för dagen. Det var dimmigt. Vi åkte i molnen. Man såg inte alltför långt fram i backen och turisterna stod som slalomkäppar i backen, så det gick fint att kryssa sig ned mellan dem, i nästan samma hastighet som vanligt, skoj. Nere vid dalstationen så träffade vi två svenskar som var där på veckosemester. En telemarkare och en som körde twintip. Vi snackade med dem ett tag innan det var dags att gå vidare till Bahnhof för att hoppa på tåget. Väl hemma svor vi lite över det dåliga vädret och kom fram till att livet suger. Hoppas att det kommer lite (läs: MYCKET) snö nu så att livet slutar suga.

Nu har vi precis ätit. Jag har lagat tacogratäng. Den blev som vanligt mycket god och denna gången hade vi köpt rejält med köttfärs så alla blev verkligen proppmätta.

Det regnar ute. Det är bara en plusgrad ute. Det snöar nog uppe i bergen. Det blir nog puder imorgon. Det blir nog Sanouken imorgon. Det blir nog bra imorgon.

Hoppas jag. Just nu kan man inte göra mer än att hoppas. Just nu ligger jag i min stora dubbelsäng och hoppas. Jag hoppas på att det blir puder imorgon. En härlig dag med mycket snö. Det är vi värda nu, efter flera veckor utan snö. Nu ska jag sova. Hoppas det blir bra imorgon. Hoppas.

Söndag morgon, 8:e februari. Det snöar ute, fast det är så lite så det märks inte på marken. Lite blött bara. Vi äter våran frukost och tar sedan tåget och bussen bort till Hochjoch. När vi kommer högre upp så ser vi att det har kommit mer snö, bra. Tyvärr så har det inte heller idag kommit det dump som vi ville ha. Urdåligt. Vilket kasst väder, verkligen. Det har dock snöat mer eller mindre hela dagen. Åkningen idag har mest varit i pisten. Förhållandena har varit ganska bra trots att det är helg och urlaub här i österrike och i tyskland. Det har varit dimma/moln att åka i, så många har hållit sig inomhus idag skulle jag tro. De turister som trotsade vädret fick återigen agera slalomkäppar åt oss som ser med fötterna när vi åker i mjölk. Vad ska man med ögon till när man känner med fötterna när det kommer gupp och pucklar i backen? Mjuka knän, mjuka knän.

Vi roade oss med att åka ända ned till byn ett par gånger medans vi väntade på att det skulle bli mer snö i skogen. Pisten till dalen var fin på morgonen, inte många som åkt hela vägen ned, kanske fyra till fem personer bara, så det var lite nysnö i pisten, men det var rätt tung så man behövde inte svänga mycket på vägen ned. Första halvan av pisten var det störtloppsställning som gällde. Många turister som stod stilla i backarna. Tur att jag bara hade varmvalla kvar när jag vallade mina skidor!

Imorgon blir det åkning i Gargellen. Det är stället med mest lättåtkomlig offpist, bästa platsen om man effektivt vill bränna fallhöjdsmeter i offpisten. Så det tar vi imorgon! Eftersom det har snöat hela dagen idag så bör det äntligen vara bra med snö ute nu. Sanouken är mitt skidval för morgondagen.

Vi har blivit fler. Fredrik, en kille från Göteborg är och hälsar på. Fredrik är en guidekompis till Kricke, de jobbar lite för JT Alpin, så på det viset känner de varandra. Fredrik stannar här i tre veckor. På torsdag kommer det mer gäster, då får Peter besök av sin flickvän Hanna, som ska vara här i tio dagar.

Imorgon blir det tidig morgon igen. Fredrik och Kricke ska åka i förväg och köpa liftkort, jag funderar på att åka med dem med det tidigare tåget men jag får se hur pigg jag är imorgon bitti. Så nu är det läggdags för min del, Puder imorgon, FÖRHOPPNINGSVIS!!!

Måndag 9:e februari. Fredriks första skiddag börjar med 08:13-tåget (jag orkade upp tidigare och åkte med Kricke och Fredrik) till Schruns, följt av anslutande buss till Gargellen. Den killen har maximal tur. Det är puder och det är solsken. När han har köpt sitt liftkort så möter vi fyra killar i stora sweetkläder, sweethjälmar, och ortovox- och dakineryggsäckar som är på väg att köpa liftkort. De där måste vara skandinaver, norrmän närmare bestämt. Precis utanför ser vi fyra par feta skidor, utan tvekan norrmännens. Vi tar gondolen upp följt av en ankarlift för att komma till det åk vi har tänkt oss. Skråar ut och ser att det redan är några som delvis spårat upp sidan innan vi kom dit. Jaja, det räcker åt oss med.  Vi åker ned och tar två liftar upp för att komma till samma åk igen. Nu är norrmännen ikapp oss, vi pratar lite med dem och det visar sig att de såklart är från Norge. De tar samma åk som vi och de kan verkligen stå på ett par skidor, duktiga killar måste man säga.

Vi ägnar oss åt den sidan ända fram till lunch, då vi hungriga som vargar beger oss till restaurangen för att äta våra otroligt goda och saftiga lunchmackor. Efter det söker vi oss till andra sidan av systemet för att åka lite mer i solen. Längst bort i systemet så finns det en skiroute som vi tänkte prova. Såklart var den helt uppspårad, men det hade vi räknat med. Så vi höll oss utanför det, skråade bort långt, långt åt höger från skirouten och fick några fina svängar nedför en brant. Det kändes bättre att ta sig tillbaka till första sidan av systemet, där vi höll till innan lunchen, för till detta åk var man tvungen att skråa bra länge innan åkningen blev bra, och man kom dessutom ända ned till dalen efteråt och var tvungen att ta den långa gondolen för att komma upp i systemet igen. Det åket får vi ta igen när vi ska åka ned för att stiga på bussen och åka hem, tänkte vi. Nu ville vi bara effektivbränna fallhöjdsmeter i pudret. Men, när vi har tagit ankarliften till innan-lunch-åket så säger Fredrik att vi måste åka tillbaka igen. Han hade tappat sin mobil i snön efter att han hade trillat. Då var det bara att vända igen. Efter en stunds letande så hittade vi mobilen, och den verkade oskadd. Vi tog oss till gondolen och åkte upp igen. Väl uppe träffade vi norrmännen som tipsade om ett åk vi sedan testade. Jag tyckte att det var ett jättebra åk, men de andra var inte lika övertygade. Åket var långt och sammanhängande och lagom brant, perfekt liksom. De andra klagade på att snön var för hård, men det var bara att skråa över det lilla hårda partiet på några meter och åka vidare i finfin snö. Där fanns också en del stenar och klippor att hoppa ifrån. Jag får dra dit de andra efter nästa snöfall då det inte är lika uppspårat och ”hårt” så får de se vilken potential den branten har.

Imorgon blir det förmodligen åkning i Golm, om det är fint väder. Är vädret sämre blir det Hochjoch där vi har en hel del tät skog att hålla till i, då vi kastar oss nedför berget med våra skidor fastspända på fötterna.

Nu är klockan 21:36, jag är trött så det är läggdags för min del. Jag fick inte mycket sömn inatt, och efter att ha gått upp tidigt och åkt skidor en hel dag så kommer tröttheten krypandes fortare än vad man kan ana. Att köra puder är roligt, men oj, så jobbigt det är.

Tisdag 10:e februari. Vid frukost var vädret fint, så vi bestämde oss för Golm, men när vi kom ned till busshållplatsen så blev det sämre sikt så vi ändrade oss och åkte till Hochjoch istället. Liften gick otroligt segt, det verkade blåsa en hel del på toppen. När vi kom upp så var det bara fem liftar öppna i hela systemet på grund av vinden. Det blåste verkligen mycket.

Eftersom sikten var dålig så begav vi oss till vår kära skog. Otur som vi har så var snön i skogen helt kass, så det blev bara ett åk där. Jag hade dessutom valt helt fel skidor med mina sanouk, det gjorde inte saken bättre heller. Vi hittade en brant som vi inte åkt tidigare, så där höll vi oss i ett par åk, innan vi tog lunch. När vi var klara med lunchen såg vi att även några andra åkare hade hittat till branten så den var väldigt uppspårad nu. Jag och Daniel tog pisten ned till dalen för att åka hem. Pisten var riktigt fin, jämn och mjuk. Det var inte många som hade tagit den pisten ned, eftersom kabinbanan från dalen var avstängd på grund av vinden. Men vad det brände i låren då man kom ned. Tung snö och stora skidor gör det inte lätt att kanta, så man får verkligen använda sin teknik och styrka för att få fina skär i pisten.

Tänk att snön i offpisten ska bli så dålig direkt efter ett snöfall. Kan den bara inte hålla sig bra? Måste det börja blåsa föhnvindar och bli varmt dagen efter? Som tur är så ska det bli mer snö ikväll och de kommande dagarna. Hoppas att det håller sig bättre efter de snöfallen, annars blir det här ingen lyckad säsong rent snömässigt.

Ja nu är det äntligen dags för ett till inlägg i bloggen. Det har hänt en del sedan sist, men dagarna är egentligen väldigt lika.

För några dagar sedan var vi i Golm och åkte skidor. Vädret var kanon och snön var bra, så vi åkte ända tills liftarna stängde. Under dagen åkte vi egentligen bara två olika linjer, men det var också i princip bara vi som gjorde det, förutom ett par som verkade komma ifrån Tschagguns. Killen åkte twintip och tjejen åkte bräda. Och hon körde stort, väldigt stort. Ett par tre svängar nedför branten vi körde. Ett åk senare skulle Peter filma oss i den branten, och då provade jag att köra lika stort. Oj, vad det gick undan!

När vi hade gjort den sidan så tänkte vi testa på skogsåket till rodelbanan som vi blev guidade till av en herre för ett par veckor sedan. Vi var de första som tog den sidan sedan sista snöfallet, så allt var ospårat, sånär som på ett par spår från en ensam turare som hade gått uppför. Vi hittade till skogen och körde ned. Det var första gången vi åkte i den skogen, så vi hade inte helt hundra koll på hur terrängen såg ut, så vi kom lite fel. Vi hittade fram till en bäck och fick skråa en liten bit innan vi kom ned till rodelbanan igen. Snön i skogen var fin, så länge det inte blev för tät skog där snön var lite tyngre, men rätt ok ändå.

Som avslutning på dagen tog vi ett åk på samma ställe där vi tidigare under dagen hade filmat. Jag åkte ned halvvägs i branten för att fota de andra. Ljuset var lite knepigt men jag fick några fina bilder ändå. Jag packade ihop mina fotogrejer och begav mig ned till de andra som stod och väntade, körde förbi dem och åkte ut till pisten igen. Väl framme i pisten såg jag att det var väldigt folktomt där, och eftersom det var ganska sent på dagen så skyndade jag mig ned till liften (som man är tvungen att ta därifrån för att komma tillbaka till huvudsystemet) och när kom fram så höll liftkillen precis på att stänga. Jag kollade på klockan som sitter vid liften, och den visade 15:59, liften stänger 16:00. Jag åker fram till liftkillen och säger ”right on time!” han som precis har satt dit påsarna som skyddar snurrgrindarna får börja ta av dem igen. Han är lagom klar med det när de andra ansluter vid liften. När vi var tillbaka i huvudsystemet så beslöt vi oss för att ta liften ned, för med våra feta skidor är det inte så roligt att åka en isig och uppkörd pist. Vi sätter på snowboardskydden på skidorna och Jag, Kricke och Daniel hoppar in i en av dessa urdåliga gondoler, men Peter hinner inte med utan han får hoppa in i nästkommande gondol. Peter hade delat gondol med bland andra en som jobbar i ett testcenter vid bergstationen i Golm. De hade pratat en del under färden ned.

Nästkommande dag valde vi att åka till Golm igen för att utforska skogen ännu mer. Idag gick det bättre då vi visste var vi inte skulle åka. Vi fick många fina svängar och vi hittade även en del klippor och stubbar att droppa ifrån. Vi var lite sena ut denna dagen, så efter ett åk passade det bra med lite lunch. (ett sådant åk tar lite tid, då vi börjar från dalstationen, tar en lång lift upp, åker ned en bit i pisten för att komma till en sittlift för att sedan skråa ut en bit på berget, ta av oss skidorna, hänga dem bak på ryggsäcken och gå i en halvtimme, för att sedan åka det nästan ända till dalstationen). Så vi tog liften upp igen, bestämde oss för att ställa ifrån oss skidorna och när vi gick till skidställen så var det någon som hälsade vänligt på oss. Det var Peters liftkompis, han som jobbade på testcentret (som mer verkar vara en liten skiduthyrning med shop). Jag var lite sugen på att se vad som fanns där, så vi alla gick in för att kolla läget. Direkt när alla var inne i butiken så plockar liftkompisen fram fem snapsglas och bjuder oss på snaps. Vi dricker upp, blir lovade att prova ski-fox (ßallt går att googla) i februari och ser vad han har för utbud i sin butik. Efter det tar vi lunch. Mackor och gulasch på en uteservering med fin utsikt över alperna och dalen. Efter lunchen så tog vi och åkte samma linje som vi tog sist dagen innan, men nu var snön mkt sämre och när vi väl kom ner till liften efter lite skråande så var alla så sega i benen så vi åkte hem igen.

I onsdags (28:e) så hade vi alla vilodag men vi ville hitta på något, så vi åkte till St Anton am Arlberg för att titta i lite butiker och prata svenska med andra svenskar. För att komma dit så kan man antingen åka över bergen eller genom bergen. Vi bestämde oss för att åka genom bergen, i en lång tunnel, för att slippa krångla med snökedjor och dessutom går det snabbare att ta tunneln. Så vi betalade 7€ för en vignette och körde upp på Autobahn. När vi hade åkt igenom tunneln så skulle vi svänga av, men vi blev hindrade vid en tull. Det kostade tydligen 8,50€ att köra igenom tunneln, så det var bara att betala.

Väl framme i Stanton så sa jag ”undrar hur lång tid det tar innan vi ser en svenskregistrerad bil”, sedan hittade vi en parkeringsplats där vi fick stå och såklart kostade det pengar. Peter gick fram till automaten för att betala men automaten var trasig. De övriga bilarna hade antingen flerdagarskort eller så hade de skrivit upp vilken tid de kommit, och att automaten var trasig. Vi hade papper, men ingen penna så vi struntade i att skriva någon lapp utan begav oss upp till gågatan istället, och när vi skulle gå över vägen från parkeringen så såg jag den första svenskregistrerade bilen, en sunkig gammal Saab 9000 med två ungdomar i.

När vi kommer in i den fösta affären hälsar personalen på oss, på tyska. Kricke svarar högt ”HEJ!”, varpå flera ur personalen kontrar med ett ”hej hej”. Det är helt sjukt vad många svenskar det finns i Stanton, överallt hörde man svenskar som pratade och lät.

Då vi tröttnat på att gå i butiker så tänkte vi testa på Stantons afterski.  Det märks att det är mer charter där. En öl, visserligen en halvliter, kostade fem euro.  Vi drog ett par öl (alla förutom Kricke, som körde) och sedan åkte vi hem. Framme vid tullen så visade vi upp kvittot vi fick på ditvägen, i hopp om att slippa betala 8,50€ igen, men icke sa Nicke. Det var vara att slänga fram plånboken igen. Det blev en dyr resa, mot vad vi hade räknat med. Men vignetten har vi i alla fall nytta av ändå, den gäller i tio dagar, så nu slipper vi åka småvägar genom Bludenz när vi ska handla nästa gång. Väl hemma så lagade Peter spagetti med köttfärssås, det smakade riktigt bra eftersom alla var hungriga efter den lilla utflykten, som inte gav mer än en rolig upplevelse och ett par överprisade POC lobe goggles till Daniel.

Det har gått en hel del grejor här nere. Det första som hände var att en skruv i Peters bindnig lossade från skidan, så det fick han lämna in, för jag har inte grejer att laga det med. Man måste borra upp hålet och sätta in en speciell plugg som man sedan sätter skruven i. Men det fixade en butik i Gargellen.

Ett par av mina skidor har delaminerat sig längst bak, inget som påverkar åkningen så jag funderade på om jag bara skulle skära av belagsbiten som hade lossnat från skidan eller om jag skulle limma dit den igen. Jag beslöt mig för att limma dit den, det skyddar en del mot att fukt ska tränga in i skidan. För att vara på den säkra sidan så smetade jag även dit lite epoxy på tailen på skidan som inte hade delaminerat sig. Jag har också sulat om mina pjäxor och funderar över om det behöver göras igen innan säsongen är slut. Att gå på asfalt med en massa grus på sliter en hel del, och det blir lite promenader var dag, då vi går till och från bussen eller tåget, och om vi åker i Hochjoch så får vi gå därifrån till Bahnhof i Schruns med.  Det sliter, kort sagt. Pjäxorna har även börjat spricka på ett ställe, men det är nog ingen fara tror jag.

Peters smällde mot en sten med en av sina skidor, så skidan delaminerade sig över en liten bit och han slet bort en del belag. Vi petade ut alla stenar ur skidan, fyllde i belag och limmade skidan. Ett par dagar senare så drog Peter en kullerbytta och slet sönder bindningen. En bindning som han bara kört på i ett par veckor. Men detta är inget vi tänker ge oss på att laga själva, då det är ett garantiärende.

Daniel har haft lite mer tur med sina skidor, endast en liten gummibit har lossnat, men det löstes med lite silvertejp.

När Kricke ställde sina skidor mot huset efter en dags åkning såg han att även de hade delaminerat sig. Men det är fixat nu, händig som jag är. Det är tur att de har mig, annars hade det blivit en dyr säsong, i alla fall i verkstadskostnader!

På TV går det som vanligt bara dubbade program och filmer, förutom på MTV då, där de sänder textade kvalitetsprogram så som ”Paris Hiltons my new bff”, ”The X-effect” ”next!”, ”Parental Control”, “Exposed”, ”Date my mom” samt andra program. De sänder även ”American dad” och ”Fanily guy”, fast dessa är dubbade. Andra kanaler har en massa bra program i sitt utbud men återigen så är det dubbat. Man får vara glad över att vi har med oss en hel del filmer som vi kan kolla på istället. Det blir oftast så att dagarna avslutas med en film innan man går och lägger sig ganska tidigt för att orka med morgondagen. 

Nu har jag förberett mig lite mer än inför förra inlägget.När man har begränsat med tid vid internet så vill man inte sitta och skrivablogg som tar lång tid när man har mail, bank och andra ärenden som man måstehinna med. Denna gång har jag dock som sagt förberett mig mer genom att skrivaett inlägg hemma, innan jag begav mig iväg till hotellet.

Första veckan här nere i St Anton im Montafon har det varitsol och blå himmel hela tiden. När vi anlände måndagen den femte januari såhade det då inte snöat på fyra dagar. Idag (14:e januari) så har det kommitliiite snö uppe i bergen, men nere i dalen är det plusgrader, så här kommer detingen snö. I övrigt så har vädret varit kallt, vi har haft mellan -7 till -13°cpå morgnarna här hemma.

Förra veckan gick vi till Schweiz.  Häftigt? Nja. Från Gargellen, ett av skidområdena iMontafon-dalen är det inte långt till den schweiziska gränsen. Över en kambara, närmare bestämt. Vi drog på stihgudarna på skidorna och började traskauppför berget. Efter ca. en timme så var vi högst uppe på kammen ochbokstavligen talat balanserade på gränsen mellan Österrike och Schweiz.  Vi gled nedför kammen åt Schweiz-hålletoch började gå uppför igen mot nästa kam. Jag fick ett sms om att jag nu befannmig i Schweiz och att min samtalstaxa inte var som hemma. Det skulle kosta mig9,50: - per minut att ringa, plus ytterligare 4,50: - per samtal. Om jag villesurfa med mobilen skulle det ha kostat 120: - per MB. Snordyrt, rent utsagt.När vi hade turat i 1,5 timmar till och var högst uppe på en annan topp såbeslöt vi oss för att äta lunch där. Vädret var kanon. Lagom varmt, soligt ochhelt vindstilla. Där satt vi, mitt på en alptopp med milsvidd utsikt och åt vårmatsäck, svettiga och solvarma. Ibland är livet bra härligt.

När vi var klara med allt vad matsäck innebär och närhudarna var nedstoppade i ryggsäcken så begav vi oss nedför berget. Under vårfärd nedför lyckades vi hitta en del ytor med ospårat puder att surfa på. Färdennedför tog kanske fem till tio minuter. Var det värt det? Ja, helt klart.

Igår (13:e januari) turade vi igen. En lite kortare tur denhär gången. Vi utgick ifrån en lift i lilla systemet Golm, gick utmed en kamfram till vårt mål, en topp en timmes turande från liften. Här åt vi vårmedhavda lunch, och precis när vi var klara och skulle packa ihop så börjadedet blåsa lite smått. Inte mycket, men har det tidigare varit helt vindstillaså behövs det inte mycket vind för att det ska kännas när man är högst upp påen välexponerad alptopp. Nåväl, innan vi hade börjat packa ihop så kom det enäldre herre som var ute på ensamtur. Vi hörde oss för lite om var han skulleåka och berättade var vi hade tänkt oss att åka ned. Vi frågade även hur detvar att ta sig till rodelbanan som enligt liftkartan borde vara tillgängligfrån den toppen. Gubben sa att han själv skulle ta den vägen, och vi fick gärnaåka med honom. Så det gjorde vi, och alla var glada över det. Vi var glada överatt få en guidad tur nedför berget och gubben var glad för att då slapp han åkaensam ned. På väg nedför berget hittade vi även en del skog där vi förmodligenkommer att hålla till då det snöar och är dålig sikt. Perfekt. En nackdel medGolm är gondolliften som man måste ta för att komma upp på berget. Det finnsbara skidfack för vanliga människor (det går dvs. inte att få ned breda skidori facken). Jävla U-land. Inte ens ett litet snowboardfack finns det. Uruselt.Vad man då får göra är att trä på en snowboardkondom på skidorna, och ta meddem in i liften. Jag har lite problem med att få in mina Mantra på ett brasätt, och det är ändå min minsta skida, så jag undrar hur det ska gå med minatvå andra par skidor? Nåväl, detta gör att man bara kan sitta fyra personer igondolen som egentligen ska ta åtta personer. Lifter har två mellanstationerdär folk kan kliva på, och när vi kommer till de stationerna så tror folk attdet finns hur mycket plats som helst i gondolerna, eftersom det inte sitternågra skidor i skidfacken. En gång när vi var på väg upp så kom det en tyskgubbe och skulle kliva på, kricke skriker flera gånger på tyska att gondolen ärfull, men gubben klämmer sig in i alla fall och det blir ordentligt trångt iliften.

Vi har testat på Apres-ski en gång, på ett litet ställe somheter Ur-Monti, beläget vid Hochjochbahns dalstation. Inte lika bra drag som påPizz-Pub i Fügen, men rätt okej ändå. När vi skulle ta tåget hem så missade videt precis och bestämde oss då för att leta upp Mobar som vi hade sett reklamför på lokal-tv. Mobar skulle synas från Bahnhof hade en bartender på Ur-Montisagt. Men vi hade aldrig sett det. Peter frågade en kille som först intefattade vad Peter menade. Sedan drog killen med Peter runt hörnet, och där lågMobar, i samma lilla byggnad som stationshuset! Hur hade vi kunnat missa det?Trekvart till nästa tåg. Vi gick in på Mobar, som inte hade öppnat officielltännu, men där inne satt det några människor som granskade oss noga när vi klevin med full skidmundering, fyra skandinaviska grabbar. Vi drog i oss ett partre öl och sedan tog vi tåget hem, mycket nöjda över att ha hittat till Mobar.

Nu har vi provat afterski en gång till, Ur-Monti igen. Vivar lite tidigare den här gången dock, så vi fick sitta inomhus vid ett bordoch dricka vår öl och äta vår pizza. Det var lite bättre stämning igår (16januari). Många fler ungdomar där, kändes det som. Vid vårat bord var det sex platser,så det hände att folk frågade om de fick slå sig ned vid de platser som vi intehade beslagtagit, och visst var det okej. De flesta snackade dessutom engelskaså då blev det lite mer socialt. Trevligt. Jag och Daniel beställde invarsin stol öl, 1 liter stora var dem. Beställde man en stor öl fick mandessutom en solhatt med Ur-Montis logga på. Vi kom hem med ett par mössorvardera. Närdet var stängningsdags på Ur-Monti så gick vi ned till Mobar för att fördrivakvällen vidare. När vi skulle åka hem såvisste vi att tågen hade slutat att gå, och nattbussarna hade vi ingen koll på.Förmodligen hade de inte börjat gå än, så vi tog en taxi, jag, Peter ochDaniel. Kricke hade tagit ett tidigare tåg hem, precis innan stängningsdags påUr-Monti. Taxikillen vi åkte med frågade om vi ville ha svart eller vit taxa…Vi kom hem vid halvtolvtiden skulle jag tro. När jag öppnade garaget för attställa in mina skidor så möttes jag at två meckande österrikare som var i fullfärd med att sätta ihop traktorn som stod i garaget. De tittade lite konstigtpå mig som kom in i full skidmundering nästan mitt i natten, och ställde ifrånmig mina skidor. ”Apres-ski” sa jag. ”sehr spät” svarade en av gubbarna. ”sehrgut apres-ski” kontrade jag med, varpå båda gubbarna började skratta.

När vi handlar mat så åker vi in till Bludenz, det ärtroligtvis den största ”staden” i Vorarlberg, som den här regionen heter. Därfinns ett ganska stort köpcenter/galleria med ett flertal butiker så som Hervissport, H&M, optiker, skräddare, skomakare, guldsmed, tobaksaffär, snabbköpmm. samt Interspar, som är som ICA Maxi eller  coop forum. En bra affär som verkar ha det mesta. Om visaknar något eller inte ska handla så mycket åker vi inte till Bludenz, utan dågår vi till bagaren i byn som har det mesta, eller tar bilen till Vandans ochhandlar på en liten Spar-butik.

Ni kanske undrar vilka ”vi” är? Det ska jag berätta för Er. Förstoch främst så är det Jag, och Ni bör veta vem Jag är. Om inte, skriv enkommentar så kanske jag berättar det lite senare. Åker på Mantra, AK RocketS-LAB och Sanouk. Sen har vi Christian Åkesson, aka ”kricke”.  En gammal 29-åring från Uddevalla, åkerpå Gotama och Pontoon. Peter Andersson, 26-åring från Skåne, åker på LegendPro. Och sist, Daniel Nilsson, 27-åring från Örebro, åker också på Legend Pro,fast med lös häl, dvs. telemark.