Ja nu är det äntligen dags för ett till inlägg i bloggen. Det har hänt en del sedan sist, men dagarna är egentligen väldigt lika.

För några dagar sedan var vi i Golm och åkte skidor. Vädret var kanon och snön var bra, så vi åkte ända tills liftarna stängde. Under dagen åkte vi egentligen bara två olika linjer, men det var också i princip bara vi som gjorde det, förutom ett par som verkade komma ifrån Tschagguns. Killen åkte twintip och tjejen åkte bräda. Och hon körde stort, väldigt stort. Ett par tre svängar nedför branten vi körde. Ett åk senare skulle Peter filma oss i den branten, och då provade jag att köra lika stort. Oj, vad det gick undan!

När vi hade gjort den sidan så tänkte vi testa på skogsåket till rodelbanan som vi blev guidade till av en herre för ett par veckor sedan. Vi var de första som tog den sidan sedan sista snöfallet, så allt var ospårat, sånär som på ett par spår från en ensam turare som hade gått uppför. Vi hittade till skogen och körde ned. Det var första gången vi åkte i den skogen, så vi hade inte helt hundra koll på hur terrängen såg ut, så vi kom lite fel. Vi hittade fram till en bäck och fick skråa en liten bit innan vi kom ned till rodelbanan igen. Snön i skogen var fin, så länge det inte blev för tät skog där snön var lite tyngre, men rätt ok ändå.

Som avslutning på dagen tog vi ett åk på samma ställe där vi tidigare under dagen hade filmat. Jag åkte ned halvvägs i branten för att fota de andra. Ljuset var lite knepigt men jag fick några fina bilder ändå. Jag packade ihop mina fotogrejer och begav mig ned till de andra som stod och väntade, körde förbi dem och åkte ut till pisten igen. Väl framme i pisten såg jag att det var väldigt folktomt där, och eftersom det var ganska sent på dagen så skyndade jag mig ned till liften (som man är tvungen att ta därifrån för att komma tillbaka till huvudsystemet) och när kom fram så höll liftkillen precis på att stänga. Jag kollade på klockan som sitter vid liften, och den visade 15:59, liften stänger 16:00. Jag åker fram till liftkillen och säger ”right on time!” han som precis har satt dit påsarna som skyddar snurrgrindarna får börja ta av dem igen. Han är lagom klar med det när de andra ansluter vid liften. När vi var tillbaka i huvudsystemet så beslöt vi oss för att ta liften ned, för med våra feta skidor är det inte så roligt att åka en isig och uppkörd pist. Vi sätter på snowboardskydden på skidorna och Jag, Kricke och Daniel hoppar in i en av dessa urdåliga gondoler, men Peter hinner inte med utan han får hoppa in i nästkommande gondol. Peter hade delat gondol med bland andra en som jobbar i ett testcenter vid bergstationen i Golm. De hade pratat en del under färden ned.

Nästkommande dag valde vi att åka till Golm igen för att utforska skogen ännu mer. Idag gick det bättre då vi visste var vi inte skulle åka. Vi fick många fina svängar och vi hittade även en del klippor och stubbar att droppa ifrån. Vi var lite sena ut denna dagen, så efter ett åk passade det bra med lite lunch. (ett sådant åk tar lite tid, då vi börjar från dalstationen, tar en lång lift upp, åker ned en bit i pisten för att komma till en sittlift för att sedan skråa ut en bit på berget, ta av oss skidorna, hänga dem bak på ryggsäcken och gå i en halvtimme, för att sedan åka det nästan ända till dalstationen). Så vi tog liften upp igen, bestämde oss för att ställa ifrån oss skidorna och när vi gick till skidställen så var det någon som hälsade vänligt på oss. Det var Peters liftkompis, han som jobbade på testcentret (som mer verkar vara en liten skiduthyrning med shop). Jag var lite sugen på att se vad som fanns där, så vi alla gick in för att kolla läget. Direkt när alla var inne i butiken så plockar liftkompisen fram fem snapsglas och bjuder oss på snaps. Vi dricker upp, blir lovade att prova ski-fox (ßallt går att googla) i februari och ser vad han har för utbud i sin butik. Efter det tar vi lunch. Mackor och gulasch på en uteservering med fin utsikt över alperna och dalen. Efter lunchen så tog vi och åkte samma linje som vi tog sist dagen innan, men nu var snön mkt sämre och när vi väl kom ner till liften efter lite skråande så var alla så sega i benen så vi åkte hem igen.

I onsdags (28:e) så hade vi alla vilodag men vi ville hitta på något, så vi åkte till St Anton am Arlberg för att titta i lite butiker och prata svenska med andra svenskar. För att komma dit så kan man antingen åka över bergen eller genom bergen. Vi bestämde oss för att åka genom bergen, i en lång tunnel, för att slippa krångla med snökedjor och dessutom går det snabbare att ta tunneln. Så vi betalade 7€ för en vignette och körde upp på Autobahn. När vi hade åkt igenom tunneln så skulle vi svänga av, men vi blev hindrade vid en tull. Det kostade tydligen 8,50€ att köra igenom tunneln, så det var bara att betala.

Väl framme i Stanton så sa jag ”undrar hur lång tid det tar innan vi ser en svenskregistrerad bil”, sedan hittade vi en parkeringsplats där vi fick stå och såklart kostade det pengar. Peter gick fram till automaten för att betala men automaten var trasig. De övriga bilarna hade antingen flerdagarskort eller så hade de skrivit upp vilken tid de kommit, och att automaten var trasig. Vi hade papper, men ingen penna så vi struntade i att skriva någon lapp utan begav oss upp till gågatan istället, och när vi skulle gå över vägen från parkeringen så såg jag den första svenskregistrerade bilen, en sunkig gammal Saab 9000 med två ungdomar i.

När vi kommer in i den fösta affären hälsar personalen på oss, på tyska. Kricke svarar högt ”HEJ!”, varpå flera ur personalen kontrar med ett ”hej hej”. Det är helt sjukt vad många svenskar det finns i Stanton, överallt hörde man svenskar som pratade och lät.

Då vi tröttnat på att gå i butiker så tänkte vi testa på Stantons afterski.  Det märks att det är mer charter där. En öl, visserligen en halvliter, kostade fem euro.  Vi drog ett par öl (alla förutom Kricke, som körde) och sedan åkte vi hem. Framme vid tullen så visade vi upp kvittot vi fick på ditvägen, i hopp om att slippa betala 8,50€ igen, men icke sa Nicke. Det var vara att slänga fram plånboken igen. Det blev en dyr resa, mot vad vi hade räknat med. Men vignetten har vi i alla fall nytta av ändå, den gäller i tio dagar, så nu slipper vi åka småvägar genom Bludenz när vi ska handla nästa gång. Väl hemma så lagade Peter spagetti med köttfärssås, det smakade riktigt bra eftersom alla var hungriga efter den lilla utflykten, som inte gav mer än en rolig upplevelse och ett par överprisade POC lobe goggles till Daniel.

Det har gått en hel del grejor här nere. Det första som hände var att en skruv i Peters bindnig lossade från skidan, så det fick han lämna in, för jag har inte grejer att laga det med. Man måste borra upp hålet och sätta in en speciell plugg som man sedan sätter skruven i. Men det fixade en butik i Gargellen.

Ett par av mina skidor har delaminerat sig längst bak, inget som påverkar åkningen så jag funderade på om jag bara skulle skära av belagsbiten som hade lossnat från skidan eller om jag skulle limma dit den igen. Jag beslöt mig för att limma dit den, det skyddar en del mot att fukt ska tränga in i skidan. För att vara på den säkra sidan så smetade jag även dit lite epoxy på tailen på skidan som inte hade delaminerat sig. Jag har också sulat om mina pjäxor och funderar över om det behöver göras igen innan säsongen är slut. Att gå på asfalt med en massa grus på sliter en hel del, och det blir lite promenader var dag, då vi går till och från bussen eller tåget, och om vi åker i Hochjoch så får vi gå därifrån till Bahnhof i Schruns med.  Det sliter, kort sagt. Pjäxorna har även börjat spricka på ett ställe, men det är nog ingen fara tror jag.

Peters smällde mot en sten med en av sina skidor, så skidan delaminerade sig över en liten bit och han slet bort en del belag. Vi petade ut alla stenar ur skidan, fyllde i belag och limmade skidan. Ett par dagar senare så drog Peter en kullerbytta och slet sönder bindningen. En bindning som han bara kört på i ett par veckor. Men detta är inget vi tänker ge oss på att laga själva, då det är ett garantiärende.

Daniel har haft lite mer tur med sina skidor, endast en liten gummibit har lossnat, men det löstes med lite silvertejp.

När Kricke ställde sina skidor mot huset efter en dags åkning såg han att även de hade delaminerat sig. Men det är fixat nu, händig som jag är. Det är tur att de har mig, annars hade det blivit en dyr säsong, i alla fall i verkstadskostnader!

På TV går det som vanligt bara dubbade program och filmer, förutom på MTV då, där de sänder textade kvalitetsprogram så som ”Paris Hiltons my new bff”, ”The X-effect” ”next!”, ”Parental Control”, “Exposed”, ”Date my mom” samt andra program. De sänder även ”American dad” och ”Fanily guy”, fast dessa är dubbade. Andra kanaler har en massa bra program i sitt utbud men återigen så är det dubbat. Man får vara glad över att vi har med oss en hel del filmer som vi kan kolla på istället. Det blir oftast så att dagarna avslutas med en film innan man går och lägger sig ganska tidigt för att orka med morgondagen.