Ärligt talat så bryr jag mig inte så mkt om hur upplägget på bloggen ser ut.. så ni får nöja er med det som det är, så är det bara.

Jag har sett att det har klagats på dåligt användande av enter-tangenten, men det är bara det att bloggen inte är helt kompatibel med word, och eftersom jag skriver inläggen hemma och bara postar dem i bloggen så orkar jag inte sitta och dela upp alla stycken enligt punkt och pricka, så håll ut. /Martin

Onsdag 11:e februari. Idag har det varit fint väder. Det harsnöat hela dagen! Vi har varit i Hochjoch och åkt skog hela dagen. Det harvarit grymt bra i stort sett överallt.

Torsdag 12:e februari. Dagen spenderades i Golm. Som vanligttog vi våran favoritgondol för att sedan bränna lite pist ned till 6-stolarenRätikonbahn, som tar oss till toppen av systemet. Väl framme så skråade vi somvanligt över kammen för att komma till skuggsidan av berget och åka offpistenned. Vi kör ned för branten och det är så mycket snö så det blir inte mångasvängar på väg ned. På skrået tillbaks till liften så får vi för oss att nu skavi utforska terrängen ned till dalen, utan att skråa tillbaka till liften.Tidigare har vi sett att det har varit folk som kört ned där i skogen, så viåker ned ungefär på samma ställe. Snön är hur bra som helst, och med KrickesPontoon (som jag lånade idag) under fötterna så flöt det på helt underbart. Närvi står där i skogen och njuter så hör vi en massa dova smällar. Det ärpistörerna som spränger laviner. Efter smällarna följer ett rumlande ljud avforsande snö. Det är stora laviner de spränger. Man känner sig rätt liten närman stor där i en glänta i skogen med alla de ljud omkring sig. Vi fortsätterned och kommer snart fram till en bäck som vi får hoppa över. Det går bra ochingen blir blöt. Efter lite diskuterande om vilket vägval vi ska ta så börjarvi skråa lite för att inte tappa så mycket höjd. Vi passerar två fina fält, menkänner att vi är för långt bort ifrån systemet för att åka ned där, så viskråar lite till. Efter en del skråande kommer vi till en bäck till, som viockså hoppar över. Vid nästa fält åker vi ned och hamnade tillslut i en tillbäckravin. Den slutade med att vi var tvungna att glida ned för ett tre meterhögt stup. Vid sidan av så fanns det en del grenar att hålla sig i så man intetrillade ned för snabbt. Tyvärr så gick den grenen jag höll i av, så jagtrillade ned lite längre än jag planerat, men det gick bra. Efter det fallet såhade vi klarat det värsta. Vi kom ned till en liten väg som gick längs enflod/bäck. Vi gled på den vägen tills vi träffade en skiroute som så småningomtog oss tillbaka till liftsystemet. Vi åkte upp med liften och gick till restaurangen för att käka lunch.Klockan var en bit över tolv nu efter det långa och jobbiga åket. Eftersom mackornavar slut imorse så tog jag en pizza till lunch, den var rätt stor men mättadeknappt ändå. Efter lunchen åkte vi till skirouten och körde ned i den, men vitappade bort oss på grund av dålig skyltning och hamnade i en annan bäckravin,en riktigt jobbig sådan. Peter åkte ned en bit innan han stannade och sa attdet såg rätt svårt ut, så Daniel och Kricke skråade lite längre ut i skogen.Jag stannade kvar uppe i ravinen och funderade på vilken väg som skulle varabäst. Fredrik var framför mig och Peter hade börjat ta sig ned för isfallet hanstod ovanför. Ett isfall på cirka fyra meter. Jag valde vägen nedför isfalletoch det kändes som ett bra val. Tog man det lugnt så var det inge problem attslå inte stålkanterna i isen. Det gick inte snabbt att komma ned, men det gick.Efter isfallet så skråade vi upp ur ravinen och körde mer in i skogen. Där vardet brant, rejält brant. Peter åkte först, tätt följd av Fredrik. Jag höll migett par meter bakom på skrået och inväntade information om hur det såg utlängre fram. Peter sa att här ska vi nog vända om. Det var tydligen skitbrantoch dåligt med snö, så Peter frågade hur det såg ut vidare ned i ravinen ochjag som stod längst bak backade en bit och kollade ned i ravinen. I början vardet två dropp på ungefär 1,5-2 meter vardera. Jag svarade att det såg bra ut,väntade på Fredrik som vände om han med, innan jag åkte ned i ravinen igen.Eftersom det var mycket nysnö och allt var orört (vem är så dum att åka i en brantoch skitsvår bäckravin, hehe) så gick det väldigt bra att åka ned där. När jaghade åkt typ hundra meter såg jag att det började flacka ut i ravinen och detkändes väldigt bra. Kricke och Daniel som hade tagit en annan väg hade kommitin till det parti i skogen där Peter hade vänt, så vi sa åt dem via radion attvända om och följa våra spår tillbaka till ravinen. Vi väntade på dem och efterett tag dök även de upp. Vi åkte ned i bäckravinen och hoppade fram ochtillbaka över själva bäcken, det var faktiskt riktigt rolig åkning. Heltplötsligt skråade Peter upp i skogen igen, och där framme såg han något som sågut so en liten stig. Vi följde efter honom och efter ett tag blev det dåligtmed snö, så vi tog av oss våra skidor och började traska. Efter att vi hadegått i någon minut så säger Peter att han ser pisten, och det kändes väldigtbra. Vi tog på oss skidorna igen och gled ut ur skogen till ett öppet fält somsedan tog oss ut till pisten. Nu var klockan mycket och vi var trötta, såKricke kollade när bussarna gick, och nästa som skulle ta oss ända hem gick om45 minuter, så vi satte oss i baren och tog en öl var under tiden. Det var en skiddagfull av äventyr det! Väl hemma tog jag och Daniel varsin snabbdusch innan viåkte in till Schruns för att handla bröd och Daniel skulle handla pjäxor. Vigick till intersport och Daniel provade pjäxa efter pjäxa. Till slut fastnadehan för en modell, ett par Nordica Speedmachine 14, precis sådana som jag har,fast med ny design.

Fredag 13:e februari. Inatt har det snöat. Det har kommitmycket och det snöar fortfarande. Vi tog bussen till Hochjoch och åkte skoghela dagen. Idag stannade Peter hemma. Hans flickvän kom sent igår kväll, ochhon hade feber den stackaren. Daniel som inte har köpt några alpinskidor än lånadePeters lagg idag. Eftersom det snöade så höll vi oss i skogen hela dagen. Vivar i stort sett ensamma om att åka där, eftersom det egentligen är förbjudet.Men de lokalbor vi har pratat med säger att det ända pistörerna ochliftvakterna kan göra är att säga till dig att du inte får åka mer i systemetden dagen. Bara polisen kan ge dig böter. Dessutom ska de bara vara kinkiga närom man åker över små träd. Vi åkte i alla fall i skogen där det även går enrodelbana som många åker skidor på. Det blev en del fotande och filmande underdagen. Mot slutet av dagen så fotade jag Fredrik och Kricke som hoppade på ensnötäckt stubbe. De körde vidare utmed rodelbanan när jag hade fotat dem. Jagstod i skogen två meter ovanför rodelbanan och plockade ihop kameran ochkrängde på mig ryggsäcken när det stannar två män nedanför mig på rodelbanan.På den enas jacka ser jag att det står polizei. Helvete, tänker jag. De frågarmig på tyska om jag har åkt i skogen, men jag svarar inte på det utan frågar pålite halvknackig engelska om de pratar engelska. De båda skidppoliserna blirtysta och tittar på varandra, efter ett tag så säger den ena av dem att hanpratar lite engelska. Det blir tyst igen. Polisen som inte kan engelska knäckerur sig ett ”verboten” och pekar på skogen. De frågar om jag har pengar på mig,och jag svarar nej. Då vill de kolla mina fickor, men det fattar såklart intejag, eftersom de pratade mest tyska när de frågade det. Så det blev ingenvisitation, tur var väl det eftersom jag åkte runt med 60€ i fickan. Den enapolisen börjar prata tyska med den andra, och jag förstår att han sa typ ”vifår väl låta honom åka nu då”, sedan säger de på engelska, ”next time, money.Visa-card!” under tiden jag stod där och pratade med polisen så ropade Fredrikpå mig på radion ett par gånger, så jag skyndar mig fram på rodelbanan i hoppom att hinna fram till Kricke och Fredrik innan poliserna gör det. Eftersompoliserna var sämre på att åka skidor än turisterna så var det inga problem.Jag säger åt dem att polisen kom, och att vi bör åka ut till pisten så snabbtsom möjligt. Nu var det liksom kört att åka mer i skogen för dagen, så vi togpisten ned till dalen och gick till tåget istället. Lika bra att åka hem då,när man ändå inte kan se något då man inte får åka i skogen. Men idag har nogändå varit säsongens bästa dag, hittills!

Lördag 14:e februari. Idag när klockan ringde var jag mycketsegare än vanligt. Utanför fönstret snöade det, och det låg redan en decimeterpå marken. Jag var seg men tvingade på mig skidstrumpor och underställ i allafall. Upp och äta frukost, göra lunchmackor och packa ryggsäcken. Alla var litesega idag. Det pratades om vilodag, men eftersom det snöade ute kändes det felatt vara hemma en så fin dag. Men, jag som trillade för en massa småsaker redanigår kom fram till att det nog var smart att ta vilodag idag. Jag menar, om manfår bakåtvikt och inte orkar stå i landningen efter att ha ”hoppat” över en 25centimeter hög stubbe så är benen inte som de ska vara. Jag bestämde mig alltsåför att ta en vilodag. Efter frukost kollade jag på ett avsnitt av playa delsol, redigerade en bild och jag hann med att plocka ur diskmaskinen innan Peteroch Hanna vaknade. När de åt sin frukost hade jag hunnit bli hungrig igen, såjag åt en av mina lunchmackor och tog en kopp kaffe. När alla hade ätit upp såsatt vi och småpratade om lite allt möjligt innan vi begav oss in till Schrunsför att kolla på pjäxor åt Hanna. Hon fick fötterna scannade och provade tvåpjäxor, men hon fastnade för de första hon testade, ett par Salomon idol 8, ensmal damsko med 80 i flex, inte speciellt hård eller så avancerad, men denkostade ändå 350€, och med formgjuten sula skulle det hela gå på 430€ vilketkänns rätt mycket för en så pass mjuk sko. Det blev ingen affär där inte.istället gick vi till Billa och köpte lite lunchmat och annat istället. Ja,under en vilodag händer inte så mycket. Väl hemma sitter man bara och segar ochkollar på MTV och väntar på att tiden ska gå.

Söndag 15:e februari. Sol och blå himmel, härligt. Buss tillGolm. På bussen kliver jag, Kricke, Peter och Fredrik på. Hanna har fortfarandelite feber och Daniel tog vilodag. Killarna har packat med stighudar, de kör pårandonnébindningar så de slipper släpa på trekkers, som jag måste göra. Det göratt jag idag hoppade över att ta med hudar och trekkers, eftersom jag villeprioritera att få med kameran i väskan, och med både kamera, trekkers och hudarblir det otroligt fullt, och dessutom tungt då man redan har med sig en spade,sond, flaska saft, mackor, goggles, gogglesfodral, extravantar, mössa,solglasögon, innerhandskar, verktyg samt lite första-hjälpenartiklar. Så jaglämnade hudar och trekkers hemma, men eftersom det var första dagen som detinte skulle snöa så måste man inte gå långt för att få fin åkning, då kan manlika gärna sätta fast skidorna på ryggsäcken och gå upp för berget i barapjäxorna. När vi har tagit oss så långt som det går utan att behöva gå såsätter jag snabbt fast mina skidor på ryggsäcken och börjar gå medans killarnastrular med sina hudar. Framför oss är det några som redan har börjat tura, såkillarna slipper spåra själva. Jag däremot, som inte går på hudar får det litejobbigare. Jag måste göra nya spår. Det är nämligen så, för er som inte vet,att om man går i de spår som någon har gjort med hudar så greppar det inte likabra för de som går i samma spår (med hudar) efteråt. Eftersom jag är så snällspå går jag alltså inte i de spårade spåren, utan spårar upp nya gå-spår. Jag vändermig om då och då för att se om killarna närmar sig, men jag ser dem inte. Närjag kommit fram till den topp vi skulle gå till så kränger jag av mig rygganoch sätter mig på en sten och äter lite macka medans jag väntar på de andra.Efter ett par minuter kommer även de upp och vi gör oss alla klara för nedfärd.Snön är otroligt fin och den verkligen gnistrar i solen. Innan vi ger oss av såkommer vi fram till att Kricke ska fota mig vid en stubbe som finns nästanlängst ned på åket. Vi får ett väldigt fint åk, vi är de första som åker detfacet efter detta snöfallet. Så småningom når vi stubben som jag ska hoppa påoch bli fotad. När jag är på väg upp för att ta sats mot stubben säger krickenågot om att han ska filma. Jag säger att jag hellre blir fotad och han sägeratt det är okej. När jag kommit en bit på vägen säger Kricke att han inte harnågon stillbildskamera med sig. Bra där, Kricke. Som tur var hade jag med migmin, så jag säger att då får han fota med min istället. Jag tar och ger Krickemin ryggsäck och jag tar Krickes, sedan fortsätter jag upp för att fåordentligt med fart ut från stubben så det blir ett bra kort. När jag är uppeså säger Kricke att han är klar med kameran, jag frågar om han ställt inSeriebildstagning på kameran, men det hade han inte. Tur att jag frågade. Hanställer in det och ger mig klartecken så att jag kan ge mig iväg ut överstubben. Jag får inte så mycket fart, men det blir lite luft i alla fall, ochjag kan såklart inte hålla armarna stilla utan flaxar med dem som enhelikopter. Något kort kan nog ha blivit bra ändå. Efter det åker vi ned tillliften och när vi kommer upp säger magen att det är dags för lunch, så vi tarlunch. Äter lite Schnitzel och Pommes och tar sedan samma åk igen, men utan attfotografera den här gången. På väg upp är jag snabbast igen, ännu snabbare änförra gången eftersom jag inte behövde spåra upp nya spår nu, och det var någrasom hade gått utan skidor i de andra spåren, så killarna på hudar fick det litebakhalt, haha. När Peter skulle spänna sina pjäxor innan åket upptäckte han atthan hade tappar sitt ena spänne. Jag kollade på mina pjäxor, spände dem ochinsåg att även ett av mina spännen hade blivit defekt. Inte helt trasigt, baralite böjt i en konstig vinkel. Som tur var så går det att använda som det är,utan att jag måste laga det. Lite senare på dagen åkte vi ned för en annanbrant där jag skulle fota lite. Solen stod lågt, precis ovan snökanten därifrånjag stod. Jag sa till Kricke på radion att jag var klar, berättade var han skulleåka och att han kunde ge sig iväg när han var redo. Det var svårt att fotaeftersom det var otroligt mycket motljus, men jag tror att något kort kan hablivit riktigt bra. Det återstår att se när jag har fört över dem till datorn.

Måndag 16:e februari. Shit, det börjar bli en riktig dagbokav det här nu. Vi tog vilodag idag, alla utom Peter och Hanna. Efter frukostslappade vi lite innan Fredrik, Daniel och Kricke bestämde sig för att ta bilenin till Bludenz för att först handla, sedan skulle Kricke åka hem med matenmedans Daniel och Fredrik skulle ta sig till klätterhallen och klättra lite.Men det blev ingen klättring för dem, det blev McDonalds istället. Under tidende var inne i Bludenz så lagade jag ett par av mina skidor, åt lite lunch ochgick igenom raw-filerna ifrån gårdagens fotografering. Jag gjorde ett montageav sekvensbilderna från stubb-hoppet och fixade även till en enskildexponering. Det blev ganska bra, ingen sensation men rätt okej ändå. Jagredigerade även två av bilderna jag tog på Kricke i motljus, och två av dem ärjag riktigt nöjd med. Rent åkmässigt är det inte så extremt, men fotomässigttycker jag att de är riktigt fina. De kommer förmodligen upp här på bloggen. Jaunder en vilodag händer det inte så mycket, man vilar mest bara, och hartråkigt. Även om det är kul att jobba i photoshop så pallar man inte med attsitta vid datorn precis hela dagen. Då är det tur att man har lite skidor attreparera och så. Imorgon blir det dock skidåkning igen. Enligt prognosen skadet komma upp till 70 cm snö natten till imorgon och imorgon. Förmodligenkommer det inte riktigt så mycket snö just här, men det ska tydligen ändå kommaminst 20 cm, och det får man vara glad över. Tyvärr ska det även blåsa en del,så de varnar för lavinrisk, en fyra på skalan (som är graderad 0-5, och vid 5som knappt används stängs i princip hela skidsystem för att det är så farligt)så imorgon får vi vara mer försiktiga än vanligt. Kricke ska förmodligen ta medsig sin systemkamera dagen till ära, så man kanske fastnar på en bild undermorgondagen. Vi har bara ett problem. Var ska vi åka när det snöar och är dåligsikt? Mina chanser att spela korkad om polizei kommer i skogen är inte så branu. Varför är de så otroligt korkade så de inte låter oss åka skidor i skogen?Det är det absolut sämsta med Vorarlberg, alla dessa ”respektiere deinegrenze”-skyltarna och de andra varianterna av åk-inte-i-skogen-skyltarna somsitter uppe nästan överallt i skogsbrynen, vi hatar dem.

Tisdag 17:e februari. OJ OJ OJ VILKEN OTROLIGT BRA J*VLADAG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! På morgonen när vi tittade ut så snöade det, och dethade kommit cirka 20 centimeter på marken utanför huset. Fint, tänkte vi ochåkte till Hochjoch. Tog liften upp och åkte ett åk i skogen, men det kändeslite jobbigt med tanke på vad som hände i fredags. Så vi tog liften upp ochåkte vidare till 8-stolsliften för att åka lite offpist mellan pisterna. Därvar det dock alldeles för flackt, så vi höll oss i pisten där det visserligenvar puckligt, men ändå väldigt mjukt. Där blev det några åk innan vi tog lunch.Det snöade under hela tiden vi åkte och även under tiden vi åt lunch, så då vihade ätit upp våra gourmetsmörgåsar så kände vi för att vara lite lagklösa, såvi drog oss ut mot skogen för lite skogsåkning. Shit, säger jag bara. Vilkenotroligt åkning det var. Snö upp till midjan och faceshots hela tiden. Det varnästan för flackt i skogen för den mängden snö det var, och ändå åkte man debrantaste partierna i skogen. I mitten på andra åket så trillade Kricke på envandringsväg i skogen, tappade ena skidan och var nästan begravd i snön. Då serFredrik en brädåkare kommandes uppifrån i skogen, och han var klädd i grönt,precis som den ena polisen som haffade mig. Då hade Fredrik funderat på attsäga till mig att vi skulle lämna Kricke där, och bara åka iväg till liftenigen. Men när brädåkaren närmade sig så kändes det rätt uppenbart att det intevar en polis. Killen stannade ett par meter innan Kricke och såg väldigt gladut. Jag gjorde tummen upp till honom och han åkte fram och hjälpte Kricke upp.Jag frågade om killen var ifrån Montafon eller i närheten, han skrattade liteoch sa att han var ifrån Tennesse. Vi hade alltså träffat på en amerikan. Hanåkte ensam och hade följt efter oss från pisten ut i skogen, och när Krickeefter ett tag hade tagit sig upp så frågade amerikanen om han fick åka med ossunder dagen, och visst fick han det. Vi åkte några åk och det var helt otroligtvad bra det var. Man kunde knappt se för all snön som stänkte upp i ansiktet,än mindre andas. Jag måste köpa en snorkel tror jag. Vi snackade en del medamerikanen då vi åkte lift upp, det visade sig att han bodde och jobbade iTyskland, så han tog ibland bilen iväg och åkte lite bräda. Han fick Krickesnummer så att han skulle kunna kontakta oss nästa gång han kommer hit och åker.Jason presenterade han sig som. Efter ett par åk till så var det någon somropade på honom. Det var en tjej som visade sig vara hans flickvän. Hon åkteockså bräda men var tydligen trött i benen så hon åkte inte i skogen. Visnackade lite med henne också, sedan tog vi och Jason ett par åk till i skogeninnan vi träffade hans tjej i liften igen. Nu var klockan mycket, så vibestämde oss för att ta ett åk till innan vi skulle möta upp Jasons tjej nere vidUr-Monti för ett par öl. Vi tog vårat sista åk, och på vägen ned finns det ettfält man kan skråa ut till som ligger vid sidan av pisten. Det gjorde jag. Därvar det otroligt mycket snö. Jag åkte bara rakt ned och fick en massa snö iansikte så jag såg verkligen ingenting. När man har åkt skidor en hel dag såblir man dessutom lite andfådd, så man andas med munnen, vilket betyder attvarje gång man drar in luft med munnen så får man in sjukt mycket snö också.Kallsup i snön liksom. Som tur var så är inte det fältet så stort, så jagöverlevde utan att kvävas. Ut i pisten igen. Jag tittar upp för att se att jaginte krockat med någon när jag ska svänga ut i pisten, men det ända jag ser ärturister som till synes ligger och vilar i backen. Haha. Jag bränner vidare neri pisten och kör som vanligt om turisterna som om de vore slalomkäppar. Nerevid pistens slut ligger Ur-Monti där vi ska ta en välförtjänt öl. På väg ned ipisten träffade vi även Peter som under ett par dagar åker bräda för att hållasamma nivå på åkningen som hans tjej. Peter var ensam, Hanna skulle ta liftenned. Jason beställer öl till oss alla och vi börjar dricka. Efter ett tagbörjar Peter undra var Hanna har tagit vägen, hon borde ha kommit ned medliften nu. Jag föreslår att han ska ringa henne, men han klagar på att hanstelefon är trasig, knappsatsen är låst och kan inte låsas upp. Jag föreslårhonom att han ska starta om telefonen, vilket han även gör, och vips såfungerar den som vanligt igen. När han startat den så får han ett sms frånHanna där hon skriver att hon hade tagit fel kabin och åkt upp mot berget igen.Strax därefter kom Jasons tjej ned, lagom till vi skulle beställa in andraölen. Den drack vi upp snabbt och när det var tid för den tredje kom även Hannaned med liften. Vi hade trevligt där när alla var samlade. Efter ett tag såbegav sig Hanna och Peter ned till intersport för att byta Hannas pjäxor. Vikollade på klockan och insåg att vi inte skulle hinna med det kommande tåget,så medans Hanna och Peter var på intersport tog vi andra en till öl. Efter detså drog vi på oss skidorna och gled ned mot Bahnhof. Vi fick sällskap halvavägen av Jason och hans tjej. När vi kom ned till stationen så var precis Peteroch Hanna färdiga på intersport så vi hoppade på tåget samtidigt, och när vihade satt oss till rätta så gled vi iväg så sakteliga mot St Anton im Montafon,där vi klev av för att sedan bestiga den otroliga backen ända upp till våranlägenhet. Även här i St Anton så har det kommit mycket snö. Redan imorse togjag och Kricke på oss skidorna utanför dörren när vi skulle glida ned tillBahnhof. Imorgon gör vi säkerligen samma sak då vi ska ta första tåget borttill Gargellen. Inatt ska det fortsätta att snöa för att framåt dagen sprickaupp och bli soligt. Imorgon kan bli en väldigt bra dag.

Idag (4:e februari) har vi varit i Golm igen, hela gänget. Imorse var jag riktigt taggad för att gå på lite tur med skidorna på ryggen för att komma åt de fina åk som faktiskt finns i Golm. Jag packade ned kameran i ryggsäcken för det ar fint väder ute, och eftersom vi inte har tagit så värst mycket seriösa skidbilder så var jag taggad även för att fota lite. Vi gick ned till bussen och steg så småningom av i Golm, ställde oss i liftkön som inte var lång men gick otroligt långsamt för längst fram fanns en stor hög av sidor, väskor och annat som skulle fraktas upp med liften. Ungefär varannan gondol gick åt till bagaget, några sparades till de med rodlar och inte många blev över till oss med skidor. Eftersom vi har stora skidor så måste vi i princip ha en egen gondol för att inte sitta precis som packade sardiner i en äcklig burk. Så vi väntade ett tag tills vi fick en egen gondol, som en av liftvakterna faktiskt sparade till oss. När vi hade krånglat oss in i gondolen, åkt upp till toppen och sedan krånglat oss ut igen och spänt pjäxor med mera så åkte vi ned till sexstolsliften för att komma till kammen vi skulle gå på. Väl där får vi se hur mycket föhnvindarna har gjort med snötäcket. Oj, vad renblåst det var.  Jag föreslog att vi skulle prova det åk jag, Peter och Daniel hade hittat sist vi var där och åkte. De andra höll med så vi skråade ut till inkörsporten för det åket. Daniel slår med staven i snön medans han säger något i stil med ”shit vad hårt det är”. Samtidigt som han säger det så slår han lite hårdare, och staven går av. Kricke och Daniel åker ned efter den trasiga staven, som glidit långt ned för sluttningen. Jag och Peter skråar vidare en liten bit och åker sedan ned. Värre underlag har jag aldrig varit med om. Hårt, vindpackat och ibland jämnt, ibland ordentligt skrovligt. Allt det tillsammans med den branta sluttningen gjorde det inge lätt. Snacka om att tappa suget REJÄLT. Lite längre ned i branten blev det bristande skare, dalskidan går igenom och tar en egen väg så det känns som om smalbenet ska vridas av i pjäxan, ”jag ska nog ta det lite lugnare” tänker man då. Men det gick bra. Efter att vi skråat ut till pisten igen så bestämde vi oss för att offpisten inte var att tänka på idag.  Vi var även rätt bekymrade över hur det kommer att bli i helgen, då snön kommer. Som det ser ut nu blir det ett rejält glidlager, och med ca 3cm nysnö på det så känns det väldigt lavinfarligt. Jag oroar mig för alla turister som kommer på lördag, och inte vet hur det ser ut under nysnön utan bara tänket ”puder!” och ger sig ut, utan vare sig kunskap eller rätt utrustning. Det kommer nog gå många laviner i början på nästa vecka. Nåväl. Vi beslöt oss för att följa med Daniel in till ”testcentret” för att han skulle köpa nya stavar. Killen i butiken hade en del att göra, så det blev ingen snaps idag inte. Nu var planen att åka lite mer pist och sedan ta en tidig buss hem för att ha lite skidvård. Vallning, slipning och en vanlig besiktning av utrustningen. Jag passade även på att smörja in mina handskar med mitt nyinköpta läderbalsam, så nu blir de mjuka och fräscha igen.

Fredag 6:e februari. Andra vilodagen i rad nu. Vi väntar på snön, hoppas att prognosen stämmer. Jag har höga förväntningar igen. Batterierna till mina kameror är laddade, videokameran och systemkameran. Bandet är framspolat och minneskortet är formaterat så jag hoppas på att få använda dem den här gången. I helgen ska det vara ”heavy snow”, så det blir till att hålla sig i skogen och åka, filma och fota en massa!

Lördag 7:e februari. Idag tog vi tåget till Schruns på morgonen för att hoppa på bussen Zamangbahn (liften upp till Hochjoch-systemet). Taggade till topp hoppade vi på liften men till vår besvikelse ser vi att det inte hade kommit någon snö alls. Mulet var det, men ingen snö. Vi tog ett åk och sedan började det snöa lite lätt. Då kom skidglädjen tillbaka igen. Härligt. Det började snöa mer och mer, men efterson det inte hade snöat något under natten så var skogen inte att tänka på, som det såg ut nu. Alldeles för dåligt med snö, helt enkelt. Det blev ett åk i pisten ned till dalen istället. Ett piståk som tar ca tio minuter. När vi precis hade passerat mittstationen för Hochjochbahn så blev snön varmare. Efter var tjugonde meter så var man tvungen att torka bort snöslask som fastnat på ens goggles. Och tjugo meter går rätt snabbt att köra om man har den hastighet vi har. Efter ett par hundra fallhöjdsmeter med ständigt torkande så övergick snön till regn. Skönt. Inget mer gogglestorkande! Väl nere dit liften så blev det uppehåll. Alla kliver på liften och vi ser att det börjar spricka upp, vilket skitväder, alltså! Snö, snö är vad vi vill ha. Sol har vi haft i många veckor nu. Vi vill ha snö. Mycket snö. De 15cm som enligt prognos skulle ha kommit natten till idag kom inte. Vädret var soligt och vi var hungriga, så vi tog lunch. När vi var klara med det så begav vi oss ut i sommarvädret för att åka lite pist istället. Det blev några åk innan vi tröttnade på det, så Daniel och jag satte oss på en stor uteservering och beställde in varsin öl och tittade på en orkester som var där och spelade, utspökade till jag vet inte vad. Skulle tro att det har med ”Rosenmontag” att göra. Trevligt var det att sitta där i solen på uteserveringen, med levande musik och allt. Då vi hade suttit där och njutit ett tag så slutade de spela, vädret slog om på en encentare och det blev rejält dimmigt. Det fanns ingen anledning att sitta kvar längre. Musiken, solen och ölen hade slutat, försvunnit och tagit slut, så vi begav oss hem. Jag ropade på Kricke och Peter i walkie-talkien och sa att vi åkte hem för dagen. Det var dimmigt. Vi åkte i molnen. Man såg inte alltför långt fram i backen och turisterna stod som slalomkäppar i backen, så det gick fint att kryssa sig ned mellan dem, i nästan samma hastighet som vanligt, skoj. Nere vid dalstationen så träffade vi två svenskar som var där på veckosemester. En telemarkare och en som körde twintip. Vi snackade med dem ett tag innan det var dags att gå vidare till Bahnhof för att hoppa på tåget. Väl hemma svor vi lite över det dåliga vädret och kom fram till att livet suger. Hoppas att det kommer lite (läs: MYCKET) snö nu så att livet slutar suga.

Nu har vi precis ätit. Jag har lagat tacogratäng. Den blev som vanligt mycket god och denna gången hade vi köpt rejält med köttfärs så alla blev verkligen proppmätta.

Det regnar ute. Det är bara en plusgrad ute. Det snöar nog uppe i bergen. Det blir nog puder imorgon. Det blir nog Sanouken imorgon. Det blir nog bra imorgon.

Hoppas jag. Just nu kan man inte göra mer än att hoppas. Just nu ligger jag i min stora dubbelsäng och hoppas. Jag hoppas på att det blir puder imorgon. En härlig dag med mycket snö. Det är vi värda nu, efter flera veckor utan snö. Nu ska jag sova. Hoppas det blir bra imorgon. Hoppas.

Söndag morgon, 8:e februari. Det snöar ute, fast det är så lite så det märks inte på marken. Lite blött bara. Vi äter våran frukost och tar sedan tåget och bussen bort till Hochjoch. När vi kommer högre upp så ser vi att det har kommit mer snö, bra. Tyvärr så har det inte heller idag kommit det dump som vi ville ha. Urdåligt. Vilket kasst väder, verkligen. Det har dock snöat mer eller mindre hela dagen. Åkningen idag har mest varit i pisten. Förhållandena har varit ganska bra trots att det är helg och urlaub här i österrike och i tyskland. Det har varit dimma/moln att åka i, så många har hållit sig inomhus idag skulle jag tro. De turister som trotsade vädret fick återigen agera slalomkäppar åt oss som ser med fötterna när vi åker i mjölk. Vad ska man med ögon till när man känner med fötterna när det kommer gupp och pucklar i backen? Mjuka knän, mjuka knän.

Vi roade oss med att åka ända ned till byn ett par gånger medans vi väntade på att det skulle bli mer snö i skogen. Pisten till dalen var fin på morgonen, inte många som åkt hela vägen ned, kanske fyra till fem personer bara, så det var lite nysnö i pisten, men det var rätt tung så man behövde inte svänga mycket på vägen ned. Första halvan av pisten var det störtloppsställning som gällde. Många turister som stod stilla i backarna. Tur att jag bara hade varmvalla kvar när jag vallade mina skidor!

Imorgon blir det åkning i Gargellen. Det är stället med mest lättåtkomlig offpist, bästa platsen om man effektivt vill bränna fallhöjdsmeter i offpisten. Så det tar vi imorgon! Eftersom det har snöat hela dagen idag så bör det äntligen vara bra med snö ute nu. Sanouken är mitt skidval för morgondagen.

Vi har blivit fler. Fredrik, en kille från Göteborg är och hälsar på. Fredrik är en guidekompis till Kricke, de jobbar lite för JT Alpin, så på det viset känner de varandra. Fredrik stannar här i tre veckor. På torsdag kommer det mer gäster, då får Peter besök av sin flickvän Hanna, som ska vara här i tio dagar.

Imorgon blir det tidig morgon igen. Fredrik och Kricke ska åka i förväg och köpa liftkort, jag funderar på att åka med dem med det tidigare tåget men jag får se hur pigg jag är imorgon bitti. Så nu är det läggdags för min del, Puder imorgon, FÖRHOPPNINGSVIS!!!

Måndag 9:e februari. Fredriks första skiddag börjar med 08:13-tåget (jag orkade upp tidigare och åkte med Kricke och Fredrik) till Schruns, följt av anslutande buss till Gargellen. Den killen har maximal tur. Det är puder och det är solsken. När han har köpt sitt liftkort så möter vi fyra killar i stora sweetkläder, sweethjälmar, och ortovox- och dakineryggsäckar som är på väg att köpa liftkort. De där måste vara skandinaver, norrmän närmare bestämt. Precis utanför ser vi fyra par feta skidor, utan tvekan norrmännens. Vi tar gondolen upp följt av en ankarlift för att komma till det åk vi har tänkt oss. Skråar ut och ser att det redan är några som delvis spårat upp sidan innan vi kom dit. Jaja, det räcker åt oss med.  Vi åker ned och tar två liftar upp för att komma till samma åk igen. Nu är norrmännen ikapp oss, vi pratar lite med dem och det visar sig att de såklart är från Norge. De tar samma åk som vi och de kan verkligen stå på ett par skidor, duktiga killar måste man säga.

Vi ägnar oss åt den sidan ända fram till lunch, då vi hungriga som vargar beger oss till restaurangen för att äta våra otroligt goda och saftiga lunchmackor. Efter det söker vi oss till andra sidan av systemet för att åka lite mer i solen. Längst bort i systemet så finns det en skiroute som vi tänkte prova. Såklart var den helt uppspårad, men det hade vi räknat med. Så vi höll oss utanför det, skråade bort långt, långt åt höger från skirouten och fick några fina svängar nedför en brant. Det kändes bättre att ta sig tillbaka till första sidan av systemet, där vi höll till innan lunchen, för till detta åk var man tvungen att skråa bra länge innan åkningen blev bra, och man kom dessutom ända ned till dalen efteråt och var tvungen att ta den långa gondolen för att komma upp i systemet igen. Det åket får vi ta igen när vi ska åka ned för att stiga på bussen och åka hem, tänkte vi. Nu ville vi bara effektivbränna fallhöjdsmeter i pudret. Men, när vi har tagit ankarliften till innan-lunch-åket så säger Fredrik att vi måste åka tillbaka igen. Han hade tappat sin mobil i snön efter att han hade trillat. Då var det bara att vända igen. Efter en stunds letande så hittade vi mobilen, och den verkade oskadd. Vi tog oss till gondolen och åkte upp igen. Väl uppe träffade vi norrmännen som tipsade om ett åk vi sedan testade. Jag tyckte att det var ett jättebra åk, men de andra var inte lika övertygade. Åket var långt och sammanhängande och lagom brant, perfekt liksom. De andra klagade på att snön var för hård, men det var bara att skråa över det lilla hårda partiet på några meter och åka vidare i finfin snö. Där fanns också en del stenar och klippor att hoppa ifrån. Jag får dra dit de andra efter nästa snöfall då det inte är lika uppspårat och ”hårt” så får de se vilken potential den branten har.

Imorgon blir det förmodligen åkning i Golm, om det är fint väder. Är vädret sämre blir det Hochjoch där vi har en hel del tät skog att hålla till i, då vi kastar oss nedför berget med våra skidor fastspända på fötterna.

Nu är klockan 21:36, jag är trött så det är läggdags för min del. Jag fick inte mycket sömn inatt, och efter att ha gått upp tidigt och åkt skidor en hel dag så kommer tröttheten krypandes fortare än vad man kan ana. Att köra puder är roligt, men oj, så jobbigt det är.

Tisdag 10:e februari. Vid frukost var vädret fint, så vi bestämde oss för Golm, men när vi kom ned till busshållplatsen så blev det sämre sikt så vi ändrade oss och åkte till Hochjoch istället. Liften gick otroligt segt, det verkade blåsa en hel del på toppen. När vi kom upp så var det bara fem liftar öppna i hela systemet på grund av vinden. Det blåste verkligen mycket.

Eftersom sikten var dålig så begav vi oss till vår kära skog. Otur som vi har så var snön i skogen helt kass, så det blev bara ett åk där. Jag hade dessutom valt helt fel skidor med mina sanouk, det gjorde inte saken bättre heller. Vi hittade en brant som vi inte åkt tidigare, så där höll vi oss i ett par åk, innan vi tog lunch. När vi var klara med lunchen såg vi att även några andra åkare hade hittat till branten så den var väldigt uppspårad nu. Jag och Daniel tog pisten ned till dalen för att åka hem. Pisten var riktigt fin, jämn och mjuk. Det var inte många som hade tagit den pisten ned, eftersom kabinbanan från dalen var avstängd på grund av vinden. Men vad det brände i låren då man kom ned. Tung snö och stora skidor gör det inte lätt att kanta, så man får verkligen använda sin teknik och styrka för att få fina skär i pisten.

Tänk att snön i offpisten ska bli så dålig direkt efter ett snöfall. Kan den bara inte hålla sig bra? Måste det börja blåsa föhnvindar och bli varmt dagen efter? Som tur är så ska det bli mer snö ikväll och de kommande dagarna. Hoppas att det håller sig bättre efter de snöfallen, annars blir det här ingen lyckad säsong rent snömässigt.

Ja nu är det äntligen dags för ett till inlägg i bloggen. Det har hänt en del sedan sist, men dagarna är egentligen väldigt lika.

För några dagar sedan var vi i Golm och åkte skidor. Vädret var kanon och snön var bra, så vi åkte ända tills liftarna stängde. Under dagen åkte vi egentligen bara två olika linjer, men det var också i princip bara vi som gjorde det, förutom ett par som verkade komma ifrån Tschagguns. Killen åkte twintip och tjejen åkte bräda. Och hon körde stort, väldigt stort. Ett par tre svängar nedför branten vi körde. Ett åk senare skulle Peter filma oss i den branten, och då provade jag att köra lika stort. Oj, vad det gick undan!

När vi hade gjort den sidan så tänkte vi testa på skogsåket till rodelbanan som vi blev guidade till av en herre för ett par veckor sedan. Vi var de första som tog den sidan sedan sista snöfallet, så allt var ospårat, sånär som på ett par spår från en ensam turare som hade gått uppför. Vi hittade till skogen och körde ned. Det var första gången vi åkte i den skogen, så vi hade inte helt hundra koll på hur terrängen såg ut, så vi kom lite fel. Vi hittade fram till en bäck och fick skråa en liten bit innan vi kom ned till rodelbanan igen. Snön i skogen var fin, så länge det inte blev för tät skog där snön var lite tyngre, men rätt ok ändå.

Som avslutning på dagen tog vi ett åk på samma ställe där vi tidigare under dagen hade filmat. Jag åkte ned halvvägs i branten för att fota de andra. Ljuset var lite knepigt men jag fick några fina bilder ändå. Jag packade ihop mina fotogrejer och begav mig ned till de andra som stod och väntade, körde förbi dem och åkte ut till pisten igen. Väl framme i pisten såg jag att det var väldigt folktomt där, och eftersom det var ganska sent på dagen så skyndade jag mig ned till liften (som man är tvungen att ta därifrån för att komma tillbaka till huvudsystemet) och när kom fram så höll liftkillen precis på att stänga. Jag kollade på klockan som sitter vid liften, och den visade 15:59, liften stänger 16:00. Jag åker fram till liftkillen och säger ”right on time!” han som precis har satt dit påsarna som skyddar snurrgrindarna får börja ta av dem igen. Han är lagom klar med det när de andra ansluter vid liften. När vi var tillbaka i huvudsystemet så beslöt vi oss för att ta liften ned, för med våra feta skidor är det inte så roligt att åka en isig och uppkörd pist. Vi sätter på snowboardskydden på skidorna och Jag, Kricke och Daniel hoppar in i en av dessa urdåliga gondoler, men Peter hinner inte med utan han får hoppa in i nästkommande gondol. Peter hade delat gondol med bland andra en som jobbar i ett testcenter vid bergstationen i Golm. De hade pratat en del under färden ned.

Nästkommande dag valde vi att åka till Golm igen för att utforska skogen ännu mer. Idag gick det bättre då vi visste var vi inte skulle åka. Vi fick många fina svängar och vi hittade även en del klippor och stubbar att droppa ifrån. Vi var lite sena ut denna dagen, så efter ett åk passade det bra med lite lunch. (ett sådant åk tar lite tid, då vi börjar från dalstationen, tar en lång lift upp, åker ned en bit i pisten för att komma till en sittlift för att sedan skråa ut en bit på berget, ta av oss skidorna, hänga dem bak på ryggsäcken och gå i en halvtimme, för att sedan åka det nästan ända till dalstationen). Så vi tog liften upp igen, bestämde oss för att ställa ifrån oss skidorna och när vi gick till skidställen så var det någon som hälsade vänligt på oss. Det var Peters liftkompis, han som jobbade på testcentret (som mer verkar vara en liten skiduthyrning med shop). Jag var lite sugen på att se vad som fanns där, så vi alla gick in för att kolla läget. Direkt när alla var inne i butiken så plockar liftkompisen fram fem snapsglas och bjuder oss på snaps. Vi dricker upp, blir lovade att prova ski-fox (ßallt går att googla) i februari och ser vad han har för utbud i sin butik. Efter det tar vi lunch. Mackor och gulasch på en uteservering med fin utsikt över alperna och dalen. Efter lunchen så tog vi och åkte samma linje som vi tog sist dagen innan, men nu var snön mkt sämre och när vi väl kom ner till liften efter lite skråande så var alla så sega i benen så vi åkte hem igen.

I onsdags (28:e) så hade vi alla vilodag men vi ville hitta på något, så vi åkte till St Anton am Arlberg för att titta i lite butiker och prata svenska med andra svenskar. För att komma dit så kan man antingen åka över bergen eller genom bergen. Vi bestämde oss för att åka genom bergen, i en lång tunnel, för att slippa krångla med snökedjor och dessutom går det snabbare att ta tunneln. Så vi betalade 7€ för en vignette och körde upp på Autobahn. När vi hade åkt igenom tunneln så skulle vi svänga av, men vi blev hindrade vid en tull. Det kostade tydligen 8,50€ att köra igenom tunneln, så det var bara att betala.

Väl framme i Stanton så sa jag ”undrar hur lång tid det tar innan vi ser en svenskregistrerad bil”, sedan hittade vi en parkeringsplats där vi fick stå och såklart kostade det pengar. Peter gick fram till automaten för att betala men automaten var trasig. De övriga bilarna hade antingen flerdagarskort eller så hade de skrivit upp vilken tid de kommit, och att automaten var trasig. Vi hade papper, men ingen penna så vi struntade i att skriva någon lapp utan begav oss upp till gågatan istället, och när vi skulle gå över vägen från parkeringen så såg jag den första svenskregistrerade bilen, en sunkig gammal Saab 9000 med två ungdomar i.

När vi kommer in i den fösta affären hälsar personalen på oss, på tyska. Kricke svarar högt ”HEJ!”, varpå flera ur personalen kontrar med ett ”hej hej”. Det är helt sjukt vad många svenskar det finns i Stanton, överallt hörde man svenskar som pratade och lät.

Då vi tröttnat på att gå i butiker så tänkte vi testa på Stantons afterski.  Det märks att det är mer charter där. En öl, visserligen en halvliter, kostade fem euro.  Vi drog ett par öl (alla förutom Kricke, som körde) och sedan åkte vi hem. Framme vid tullen så visade vi upp kvittot vi fick på ditvägen, i hopp om att slippa betala 8,50€ igen, men icke sa Nicke. Det var vara att slänga fram plånboken igen. Det blev en dyr resa, mot vad vi hade räknat med. Men vignetten har vi i alla fall nytta av ändå, den gäller i tio dagar, så nu slipper vi åka småvägar genom Bludenz när vi ska handla nästa gång. Väl hemma så lagade Peter spagetti med köttfärssås, det smakade riktigt bra eftersom alla var hungriga efter den lilla utflykten, som inte gav mer än en rolig upplevelse och ett par överprisade POC lobe goggles till Daniel.

Det har gått en hel del grejor här nere. Det första som hände var att en skruv i Peters bindnig lossade från skidan, så det fick han lämna in, för jag har inte grejer att laga det med. Man måste borra upp hålet och sätta in en speciell plugg som man sedan sätter skruven i. Men det fixade en butik i Gargellen.

Ett par av mina skidor har delaminerat sig längst bak, inget som påverkar åkningen så jag funderade på om jag bara skulle skära av belagsbiten som hade lossnat från skidan eller om jag skulle limma dit den igen. Jag beslöt mig för att limma dit den, det skyddar en del mot att fukt ska tränga in i skidan. För att vara på den säkra sidan så smetade jag även dit lite epoxy på tailen på skidan som inte hade delaminerat sig. Jag har också sulat om mina pjäxor och funderar över om det behöver göras igen innan säsongen är slut. Att gå på asfalt med en massa grus på sliter en hel del, och det blir lite promenader var dag, då vi går till och från bussen eller tåget, och om vi åker i Hochjoch så får vi gå därifrån till Bahnhof i Schruns med.  Det sliter, kort sagt. Pjäxorna har även börjat spricka på ett ställe, men det är nog ingen fara tror jag.

Peters smällde mot en sten med en av sina skidor, så skidan delaminerade sig över en liten bit och han slet bort en del belag. Vi petade ut alla stenar ur skidan, fyllde i belag och limmade skidan. Ett par dagar senare så drog Peter en kullerbytta och slet sönder bindningen. En bindning som han bara kört på i ett par veckor. Men detta är inget vi tänker ge oss på att laga själva, då det är ett garantiärende.

Daniel har haft lite mer tur med sina skidor, endast en liten gummibit har lossnat, men det löstes med lite silvertejp.

När Kricke ställde sina skidor mot huset efter en dags åkning såg han att även de hade delaminerat sig. Men det är fixat nu, händig som jag är. Det är tur att de har mig, annars hade det blivit en dyr säsong, i alla fall i verkstadskostnader!

På TV går det som vanligt bara dubbade program och filmer, förutom på MTV då, där de sänder textade kvalitetsprogram så som ”Paris Hiltons my new bff”, ”The X-effect” ”next!”, ”Parental Control”, “Exposed”, ”Date my mom” samt andra program. De sänder även ”American dad” och ”Fanily guy”, fast dessa är dubbade. Andra kanaler har en massa bra program i sitt utbud men återigen så är det dubbat. Man får vara glad över att vi har med oss en hel del filmer som vi kan kolla på istället. Det blir oftast så att dagarna avslutas med en film innan man går och lägger sig ganska tidigt för att orka med morgondagen.