Fredag 27:e mars

Idag tänkte jag blogga lite igen, det var ett tag sedan nu.Eftersom jag är hemma idag och inte har så mycket att göra passar det ganskabra att skriva lite, så jag gör det. Jag var hemma igår med, och anledningentill det är att jag i onsdags när jag kom hem, nästan hög efter en otroligskiddag skulle hänga ut mitt ryggskydd på vädring, så jag öppnar dörren ochPANG! där var min tå i vägen, den tå som jag fick opererad för två år sedan.Det var precis så att tån inte gick fri under dörren, så nageln fastnade idörrens underkant och den veks från roten på vänster sida och ända över tillandra sidan. Såklart lossnade den delvis från tån så det började blöda. Jaghängde i alla fall ut mitt ryggskydd innan jag gick till toaletten för att taav mig strumpan och tvätta tån från allt blod och framför allt det svett somman dragit på sig under dagens skidåkning. Konstigt nog gjorde det inte så ontjust nu, så jag satte på ett plåster för att skydda nageln från vidare smällar,den satt trots allt kvar på tån. Jag duschade och hann med att äta innansmärtan kom. Nu kändes det precis som när bedövningen släppte efteroperationen, aj. Jag fick en värktablett av Peter och gick och vilade resten avdagen.

Följande morgon kändes det bra i tån, så jag provade attsätta i foten i pjäxan, men jag kom inte långt innan mitt undermedvetna fickmig att dra upp foten igen på grund av all smärta. Jag såg ut genom fönstretoch nästan grät lite inombords när jag såg hur mycket snö som trillade ned frånhimlen samtidigt som jag insåg att det inte skulle bli någon skidåkning för migden dagen. Istället blev det en seg vilodag hemma. Peter var den enda av osssom drog sig iväg till Silvretta. Kricke trillade igår och sträckte ljumskenoch knäckte till nacken, så han var lite mörbultad imorse. Daniel ärfortfarande förkyld så han stannade hemma på grund av det.

Då Peter väl kom hem och berättade om hur bra dagen hadevarit så ville jag bara slö sönder den förbannade dörren som sabbade min tå ochmin skiddag.

Nåväl, tillbaka till idag. När jag vaknade och hade tagit påmig underställ och skidstrumpor, fast besluten om att äntligen få åka skidor såtryckte jag ned foten i pjäxan, det kändes bra. Jag spände mina spännen tillmax, vad jag brukar få göra mot slutet av dagens åkning. Jag kände sedan efterhur det kändes med tån. Den värkte. Skit också. Men den värker inte så mycket,jag kanske kan åka ändå? Nej, nu värker den mer. Jag vill inte riskera attbehöva gå igenom samma fas som för två vintrar sedan, så jag drog ur foten urpjäxan igen och tröstade mig med att det var väldigt mulet och dålig sikt ute,samt att det eventuellt skulle regna idag, med en snögräns på ca 1700 meter.

Kricke och Peter kom hem vid halv tolv. De hade varit iGargellen men där var det mesta stängt på grund av lavinfara, så de vände hemåtigen. I samband med att de kom hem så ändrade sig vädret och det blev solsken,så jag värmde lite lunch och satte mig och åt ute i solen. Då jag var klar komKricke hem från sin joggingrunda. Han tänkte att något måste han göra idag ialla fal, så han gav sig ut och sprang lite. När även Kricke hade käkat så åktePeter och Daniel in till Bludenz för att klättra. Jag och Kricke tog vårasystemkameror och promenerade ut i bara jeans och t-shirts för att fotograferalite. Vi tänkte gå till ett vattenfall som finns i skogen en bit härifrån, menvägen dit var täckt av snö och hala löv och eftersom det är ganska brantastigar mot slutet så kom vi inte hela vägen fram, utan fick nöja oss med litesmåfall halvvägs fram till stora fallet.

Väl hemma från vår fotorunda så klädde jag om till shortsoch bar överkropp för att sitta ute och njuta av solen, härligt. Det var riktigsommarvärme ute så länge solens strålar inte hindrades av något moln. 

Onsdag 18:e februari. Idag vankade vi tidigt med högaförväntningar. Vi skulle ta den tidiga bussen till Gargellen eftersom det hadesnöat så mycket dagen igår. Sagt och gjort så är hela gänget i Gargellen medförsta bussen. Även Jason och hans tjej är med oss på bussen. När vi kommerfram kollar vi in pistkartan för att se vilka pister och liftar som är öppnablir vi besvikna. Hela den stora sidan man åker efter snöfall är stängd, ävenliftarna man måste ta för att komma dit och tillbaka. Vi blir besvikna.Hursomhelst så går vi till gondolen som tar oss hela vägen till toppen. Irulltrappan på vägen upp i lifthuset så ser vi att det står tre skidåkare medfeta skidor. En av dem är en kille som jag, Peter och Kricke pratade med förett par veckor sedan. Killen kommer någonstans ifrån Montafon-dalen. De serlite uppgivna ut när de står och pratar med liftvakterna. Lite senare på vägupp i gondolen ser jag att det är tre spår i en avstängd skiroute. Det måstevara de tre friåkarnas spår. Det hade även gått en medelstor lavin vid despåren, och käglan hade stannat på en transportsträcka lite längre ned.Transportsträckan var en del av skirouten som var avstängd. När vi efter våratåk kommit ned till liften igen så står killarna kvar vid liftgubbarna.  Efter några åk till och även lite lunchså träffar jag, Peter och Fredrik två andra killar som bor i närheter avBludenz i gondolen. De kände tydligen de som stod och snackade med liftgubbarnaimorse, och de berättade att en pistör hade sett dem när de åkte ned i denavstängda skirouten. Pistören hade kontaktat sina kollegor nere viddalstationen och de hade i sin tur stoppat de tre killarna. Polisen var ocksåtillkallad, och när polisen kom så hade de tagit killarnas liftkort. Surt saräven. Man ska hålla sig borta ifrån avstängda pisten och så. Här är deuppenbarligen rätt så hårda med sådana grejer. Dagens väder har varit bra.Soligt och vindstilla, men rätt kallt ändå. Man har under dagen hört att de harsprängt en del laviner i närheten. Vid ett tillfälle smällde det till rejält,och man kände av en tryckvåg. Efter ett par sekunder såg man ett rökmolnuppstigandes från andra sidan kammen vi stod nästan högst ovanpå. Fem sekunderefter det kom det fyra pistörer åkandes över kammen och svängde ned i pistenigen.

Torsdag 19:e februari. Nu är man nere i en svacka, känns detsom. Både åkmässigt och humörsmässigt. I torsdags åkte Jag, Kricke och Fredriktill Golm för att filma och fota hela dagen. Vi började med att gå upp till denvanliga toppen som vi i princip alltid utgår ifrån när vi åker i Golm. Tankenvar att åka ned på solsidan. När vi stod uppe vid liften och precis skulle geoss av så sa Kricke att han kunde stå kvar vid liften och filma om jag ochFredrik ville bli filmade när vi åkte ända uppifrån. Jag sa att jag tänkte fotadå med, så Fredrik började knata upp själv. Jag och Kricke kom fram till att viskulle åka ut en bit på kammen i alla fall, för att det inte skulle bli förlångt bort. Så vi gled fram ungefär halvvägs till det face Fredrik skulle köranedför. Det tog ungefär en halvtimme för honom och komma fram, så vi hann lugntoch fint med att ställa in våra system- och videokameror innan Fredrik skullebörja åka ned. Han lägger ett par fina svängar och stannar så småningom litelängre ned för att vänta in oss. Ett snyggt åk, nu fick man litestorbergsmaterial. Jag och Kricke packor ihop våra grejer och åker ned tillFredrik där han står och väntar. När alla är där så tar jag ledningen ochskråar bort över nästa kam man måste passera för att inte komma ned i skogen(som man inte får åka i). Till slut kommer vi ned till en vandringsväg. Det ärfullt av snö på vägen och några gamla spår syns inte till, så Fredrik vill åkaned i en ravin, men Kricke och jag har andra planer, vi tänkte fota vid slutetav vägen, och det missar man om man åker i ravinen, så vi höll oss till vägen.Den vägen slingrar sig genom en fin skog som ser väldigt inbjudande ut. Men vihöll oss till vägen och kom så sakteliga nedåt. Väl framme vid vårat mål fotadejag både Kricke och Fredrik vid två olika tillfällen. De åkte vidare nedåt tillen skoter/vandrings/rodelbana där de stannade för att vänta på mig. När jagstod där och packade ned min kamera såg jag att det hade stannat en skoter vidFredrik och Kricke. Helvete, tänkte jag. Inte polisen. Vi hade hållit oss bortafrån skogen just av en anledning. När jag kom ned till dem så visade sig attdet bara var en vanlig gubbe som var ute med hunden på skotertur. Härligt. Viföljer vägen tillbaka till liftsystemet och när vi ska korsa en bilväg så servi att det står en polisbil med öppna dörrar vid vägkanten. Utanför står ocksåen skidpolis samt två vanligt uniformerade poliser. De pratar med någraskidturare, så jag satsar på att köra förbi dem. Men icke. Vi blir allastoppade och de frågar var vi har åkt. Vi berättar vilken linje vi har tagit,att vi inte åkt i skogen men de ger sig inte. de säger att det är förbjudet (pådålig engelska) och vill se våra liftkort, så vi räcker över dem. Vi förklararigen att vi inte åkt i skogen just därför att det är förbjudet. Ena polisen tarfram en kamera och visar en bild på en skylt som står uppe vid den liften manutgår ifrån vid turande, alltså den sista liften vi tog innan åket. Vi sägeratt vi ser att det är förbjudet att åka i skogen, och säger återigen att viinte gjort det. Men det visar sig vara så att man inte ens får åka ned i dendalen över huvud taget. Snopet, eftersom vi trodde att det bara var skogen maninte fick åka i. Nu vill de ha våran legitimation med. Polisen hade även tagiten del bilder på när vi stod och fotograferade och filmade Fredrik då kan åkte,samt innan vi åkte ned efter att ha samlats in nere vid slutet av Fredriks åk.Vi blir förvånade eftersom vi var säkra på att det bara var skogen man intefick åka i. Den dalen åkte vi även ned i när vi blev guidade av en gammal gubbesom kommer ifrån Montafon. Han bör väl ha vetat om att man inte skulle fått åkaned där kan man tycka. Polisen sa att när man gick på kammen var det ingaproblem att köra ned på höger sida, men åt vänster var det förbjudet, för attdet kunde skada det känsliga ekosystemet. Vi fick skriva upp våra adresser iSverige och sedan frågade Gestapo om vi hade pengar med oss. Ingen hade mer äntill lunchen idag så vi svarade alla nej. Nu frågar en av poliserna var vi bor,så vi säger St Anton, men det räckte inte, de vill veta vilket hus. Eftersomingen av oss har memorerat adressen så får vi bara ur oss efternamnet Wachter,som de som äger huset heter. Vilken Wachter, frågar då en av polisen. Brigitte,kommer det snart fram från Kricke. Svårt att komma ihåg hennes namn när vi barakallar henne för tanten. Polisen som frågade verkar tydligen veta vem det är,så de frågar när vi kommer hem idag, och säger sedan att de kommer att kommahem till oss och hämta pengar ikväll. Sedan säger de något på tyska tillvarandra som ingen av oss uppfattar. Snart frågar den ena polisen om vi vet varpolisstationen ligger. Det vet vi inte, svarar vi. Vi får det snabbt förklaratvar den ligger, och blir tillfrågade när vi kan komma dit och betala. Krickesäger att vi kan komma dit imorgon, kanske. Smart drag. Jag ser att polisenblir lite småsur över det svaret, så jag är ganska snabb på att säga att vikommer dit redan ikväll och betalar, så jag frågar hur länge de har öppet. Destänger klockan sju, så det var inga problem att komma ikväll. Medans vi harstått och pratat i stort sett med bara en av poliserna, så har de andra tvåpratat om att beslagta våra skidor tills vi har betalat, men det blev inget avmed det. Så när vi har fått tillbaka våra kör- och liftkort och är klara föratt ge oss iväg så frågar jag väldigt ironiskt om vi får åka tillbaka tillliftsystemet den vägen vi hade tänkt, det vill säga i underkanten av skogen därdet går en liten transportled för skidåkare som bor en bit bort. Polisen fattarsåklart inte min ironi utan börjar istället förklara vägen tillbaka tillliftsystemet. Jag avbryter honom och frågar istället ”but it’s not verboten?”nu fattar han min ironi och börjar skratta lite smått samtidigt som han säger attdet går jättebra att åka tillbaka den vägen. Gestapo har tydligen lite humorändå.

Det blev en lång sammanfattning av den händelsen. Vi togliften upp till en restaurang där vi åt en välbehövlig försenad lunch. Efterdet blev det bara ett åk till på andra sidan kammen. Vi fotade lite och senåkte vi hem. Hemma bytte vi pjäxorna mot vanliga skor och tog bilen tillSchruns. Direkt till bankomaten och tömde den på 70€ vardera. Sedan spatserade vi in påpolisstationen där vi glatt betalade våra böter. När vi hade gjort rätt förvåra otroligt kriminella gärningar (vi var otroligt förvånade att vi inte blevhäktade) så gick vi till Billa och köpte jättemycket öl.

Fredag 20:e februari. Vilodag idag. Delvis på grund avgårdagens mindre roliga händelse. Det snöar ute, men ser ingenting. Moln. Snö.Ingen sikt. Trött. Vilodag, helt enkelt. Redigerade några bilder ifrångårdagen. En del blev bra, kanske var det värt 70€?

Lördag 21:a februari. Går upp, drar på sig underställ, äterfrukost. Segt. Tittar ut, sämre sikt än igår. Byter om till jeans. Vilodagigen. Åker till Vandans och kompletterar handlingen lite. Gör absolut ingentingefter det, förutom att kolla på en del avsnitt av Two and a half Men. De andratänkte gå på apreski idag, så de drog sig ut vid lunch. Jag hade ingen lust, såjag stannade hemma. Framåt eftermiddagen så hade jag egen apreski hemma. Vidåttatiden kom Kricke hem så vi började med maten. Kycklingburritos, gott. Vivar inte snabba med att laga maten, men när vi var klara så var de andra intehemma än, så vi började äta. Vi åt och åt och åt, jättemätta blev vi. Mycketmat. Efter det drog vi igång en rulle, Ghost Town. Tio minuter in i filmenrullade Hanna och Peter in. De hoppade direkt in i duschen och efter femminuter kommer Fredrik. Han sätter sig och äter nästan med en gång. Danielligger som vanligt ute i en snödriva och ringer fyllesamtal hem till Sverige.När Peter och Hanna kommer ut ur duschen efter en timme så får Peter i sig en burritoinnan han stupar in i sovrummet igen. Hanna gick och la sig direkt, utan mat.Nu kommer Daniel in, när Fredrik precis har hoppat in i duschen. Daniel varinne en sväng tidigare för att gå på toaletten, men det var upptaget. Han blirlite besvärad över att det fortfarande är upptaget så han sätter sig och äter.Peter trillar ut ur sovrummet precis när Fredrik är klar med duschen. Petertrillar in på toaletten. Kommer ut precis när Fredrik ska hänga in sin handduk,så Fredrik frågar om det går bra för honom. Han ville spy, men det gick inte,så han trillar in i sovrummet igen. När Daniel har ätit upp är det dags förnästa fyllesamtal, så han försvinner ut en stund, iklädd bara sitt underställså han kommer in igen efter någon minut, med ena handen innanför kalsongernaoch den andra handen är upptagen med telefonen. Han lägger snart på och sägeratt han har köpt en segelbåt. Jag frågar vad för en båt, och får till svar ”ensegelbåt, sån där som man seglar med segel, förstår du?” Han visste inte, såhan skulle ringa och fråga igen. Under tiden så hinner filmen ta slut, den hadesina stunder men var lite seg ibland. Efter filmen går alla och lägger sig,förutom Daniel som fortfarande pratar i telefon.

Söndag 22:a februari. Idag tvingade jag mig upp i systemet.Samma väder som igår. Det blev ett par åk fram till lunch, då jag och Kricketog tåget hem och åt upp resterna från gårdagen, samt en omelett som jaglagade.

Måndag 23:e februari. Dåligt väder och alla var trötta.Vilodag igen. Vi bestämde oss för att vi inte kunde sitta i lägenheten heladagen, så vi tog bilen in till Bludenz eftersom vi ändå behövde handla. Välinne i Bludenz så gick vi och tittade i affärer ett bra tag, innan vi kände attdet var dags för lunch. Det tog ett tag innan vi hittade ett bra ställe att ätapå, men till slut hittade vi ett bra hak där vi beställde in varsin rejäl ClubSandwich. Den smakade riktigt bra. När vi hade ätit upp så var det dags förhandlingen, den tråkigaste delen av besöket i Bludenz. Vi handlade i alla fallallt vi skulle ha och sedan åkte vi hem. Väl hemma så hände det inte så mycketmer än att Peter (som spenderat natteni Innsbruck med Hanna, för att hennes flyg gick tidigt på morgonen)hörde av sig och var sugen på att klättra, så han frågade om Daniel också vardet. Det var han. Så Daniel tog med Peters klätterprylar och tog tåget in tillBludenz för att möta Peter på stationen och sedan bege sig iväg tillklättergymet för att klättra lite.

Tisdag 24:e februari. Vaknar med jordens huvudvärk och detär blötsnö ute. Får två panodil av Kricke och somnar om igen. Bra dag det här.Kricke är också hemma på grund av blötsnön samt träningsvärk från gårdagensjoggingtur. Vi ska väl ändå försöka masa oss ned till hotellet för att läggaupp lite grejer på internet.

Tisdag 24:e februari, lite fortsättning. Ja, när jag varnere på hotellet och surfade så gick inte allt som det skulle. Normalt är manväldigt stressad när man sitter där och har begränsat med tid på sig till alltvad man nu ska tänkas göra, och igår så var internet otroligt segt. Ingentinggick som det skulle. På bloggen kunde jag först inte logga in, sedan kom detfelmeddelande efter felmeddelande efter felmeddelande. Hela tiden. Det tog tidatt ladda upp bilderna, det hängde sig och kom ännu fler felmeddelanden. Alltdetta tog rätt lång tid, så jag tröttnade och kollade banken istället, för attföra över lite pengar. Såklart skrev jag fel så jag var tvungen att avbrytaöverföringen och det tog ännu mer tid. Men till sist gick det. Jag försökte medbloggandet och bilderna igen, det gick fint att posta det första blogginlägget,men när jag ville ladda upp bilder så tog det otroligt lång tid. Bestämde migdå för att testa att slänga upp dem på en blogg jag fick när jag skaffade google-konto.Jag loggar in där och den första bilden går fint att ladda upp. Great, äntligenlite framgång. Jag kollar på klockan och ser att jag typ bara har fem minuterkvar innan det kopplar ned. Stressad som jag är kommer jag på att jag måstekolla min mobilräkning, så jag surfar in på tre:s hemsida och ska logga in.Skriver in användarnamn och lösenord, klickar på ”logga in” och sedan väntarjag. Och väntar. Typiskt, tiden har tagit slut och internet har kopplat ned.Shit, jag måste kolla min räkning, för jag vet att det har blivit något fel medden, den är alldeles för dyr. Jag springer och köper mer tid och loggar inigen. In på tre, och in på min sida för att kolla räkningen. Men det går inte.tekniskt fel, försök igen senare. My ass. Vid det här laget var jag riktigtsur. Loggade ut för att typ direkt logga in igen. Samma sak, tekniskt fel.Jävla skit, rent utsagt. Det kommer även att vara fel på kommande faktura, fickjag se när jag var inne på ”mitt tre”. Helvete. Fick upp bilderna på min andrablogg i alla fall. Orkade inte ägna mer tid och pengar åt att försöka få hemden där satans fakturan just då, så jag loggade ut, kopplade ned allt och gicksedan hem i rask takt. Men det är kul att se att mitt bloggande uppskattas, kulatt läsa kommentarerna, så fortsätt kommentera!

Onsdag 25:e februari. Klockan ringer 07:05, upp och ätafrukost samt göra matsäcken för dagen. Sol ute, 08:13-tåget till Schruns föratt hinna med första bussen till Gargellen. I St Gallenkirch hade Daniel, Peteroch Fredrik bestämt träff med två svenska killar de träffade igår när de varoch åkte i Silvretta Nova, Emil och Gordon. Emil bor tydligen i Eskilstuna,precis vid 21:an (shopping”centrum” i E-tuna) och Gordon bor mellan Uppsala ochEnköping, frågade inte mer bestämt var, men världen är liten och Sverige ärmindre. De hoppade på bussen och vi fortsatte vår färd till Gargellen. Välframme ser vi att alla liftar är öppna, men vårt favoritområde är stängt. Dockså kommer man åt en liten bit av det nu när alla liftar är öppna, och skråarman inte alldeles för mycket så får man till och med åka där, utan att behövariskera en massa böter eller att bli av med liftkortet. Vi får många härliga åki jättefin snö innan våra magar börjar skrika efter lunchuppehåll. Klockan hardå blivit ett och jag är förvånad över hur fort tiden har gått. Men, tiden gårfort när man har roligt, och det kan jag garantera att man har om man är ute ialperna en dag efter snöfall, får åka ospårat i en jättefin brant med mångaroliga klippor och det är sol och blå himmel så långt ögat kan nå. Efterlunchen så åker vi upp till början av samma åk igen. Vi ser att det står enkille i röd jacka i början på åket. Polis, tänker vi direkt, och det visar sigatt vi har rätt. Daniel hade från liften sett en kille stå och fota folk somåkte (visserligen längre åt vänster än vi) nedför branten. Vi stod längst uppevid en lift när vi såg polisen. När vi stått där och kollat i ett par sekunderså kommer det förbi en pistör och säger något på tyska när han åker förbi oss.Peter åker ned ett tjugotal meter för att prata med polisen och pistören.Kricke, Fredrik och Daniel åker efter. När jag, Gordon och Emil står kvar däruppe kommer det en kille som är snowboardlärare fram till oss och börjar pratapå tyska. Han säger att dalen är stängd. Jag frågar om det även gäller raktfram (där vi kört) men det kan han inte riktigt svara på, utan han förklararvarför dalen är stängd och säger att polisen är här och kollar det idag. Vibestämmer oss för att för säkerhets skull avvakta med att åka där vi åkte innanlunch. Jag ropar på de andra över radion men hinner bara få med mig Kricke. Deandra kör ned där vi åkte tidigare och vi skråar ut till en öppen skirouteistället. När vi möter upp med de andra så var det lite oklart var man fick åkaoch var man inte fick. Pistören sa att man bara fick åka i skidområdet medanspolisen sa att det gick bra att åka där vi hade åkt. Hursomhelst så åkte viinte mer där, utan korsade hela liftsystemet och skråade ut till ett annat fältsom är bra mycket flackare, men där finns det ett fint stenfält där man kanstudsa mellan en massa stenar. Vi tog ett par åk där innan vi tyckte att detinte gav så mycket. Det är mer liftåkning, gå på skrå och åka transport än vaddet blir åkning, och det kanske det inte riktigt är värt för det korta ochflacka åket. Vi lämnade Emil och Gordon vid liften och tackade för en trevligdag, steg på 15:50-bussen och tänkte bege oss hemåt. När vi snirklade oss nedför vägen tillbaka så stannar vi vid en hållplats mitt på vägen, där det kliverpå bland andra ett tyskt par. De är offpiståkare och det är ganska uppenbartvar de har åkt någonstans. Vi pratar lite med dem och först är de lite hemligamed var de har åkt, men till slut berättar de att de har åkt från en hytta isilvretta-novasystemet ned genom skogen och ut till vägen. Peter frågar om deska ta åket igen och det ska dem, så vi hänger på. Början av åket är ovanträdgränsen. Fin och härlig åkning i lagom kuperad terräng. Lite längre nedkommer man ned i en bred ränna där det finns fina dropp på 2-3 meter. Efter detsmalnar rännan av lite grand och mynnar snart ut i skogen. Härlig åkning mellansmågranar innan man kommer ut på ett fält vid några hus. I slutet av fältethoppar man ut på en väg som leder ut till vägen från Gargellen. Ett kanonåk! Viväntar på bussen i ungefär fem minuter, och när vi kliver på träffar vi tvåförvånade svenska killar, Gordon och Emil. Vi förklarar för dem vad som hände,och när vi pekar ut åket så tror jag de ångrar sig lite att de fortsatte mednågra halvtaskiga åk i Gargellen istället för att åka ”hem” tidigare och få ettså fint åk som vi fick!

Torsdag 26:e februari. Fredriks sista dag hos oss. Vi togbussen till Gargellen med förhoppningen att de skulle ha öppnat Täli-dalen (därvi håller oss då det har snöat mycket) vilket de också hade gjort. Tyvärr såhade många varit laglösa under gårdagen, så det var en del spår där. Vi åktevåra vanliga linjer ett par gånger innan vi tog oss ned för ett litet knixigareinsteg för att komma till några orörda rännor. Där var det riktigt fint, sådessa rännor fick underhålla oss i ett par åk. Vädret idag skulle vara soligtoch fint på förmiddagen, men framåt eftermiddagen skulle det bli sämre med molnoch en del blåst. Prognosen var delvis rätt, på morgonen var det sol och fintväder, men redan efter andra åket i Gargellen blev det sämre. Det började kommain moln och på topparna var det blåsigt. Framåt lunch sökte vi oss tillrestaurangen för att sitta inne och äta våra smörgåsar, men eftersom det var såblåsigt ute så satt alla ”skidåkare” (läs: turister) inne och värmde sig, sådet fanns ingen plats kvar till oss. Vi sökte oss då ned till en annanrestaurang nästan nere vid liften. Där kunde vi sitta ute eftersom det var lä idalen. Fredrik, Peter och Daniel beställde varsin pizza som tog en evighet attlaga till. Efter att vi hade ätit klart tittade vi på klockan och konstateradeatt det passade bra att ta bussen hem nu, och avsluta skiddagen. Sagt och gjortså gled vi ned i pisten till busshållplatsen, där vi inte stod mer än i någonminut innan bussen kom.

Fredag 27:e februari. Imorse vaknade jag vid sextiden av attFredrik och Kricke steg upp. Kricke skulle skjutsa Fredrik till tåget iBludenz. Jag sträckte mig efter mina öronproppar, stoppade in dem i öronen ochsomnade gott om igen. När jag vaknar igen, av mig själv den här gången ärklockan nu tio i tio och det känns som att det är dags att gå upp. Äter litefrukost och kollar på lite tv. Gör inte så mycket mer än att slappa eftersomdet är vilodag. Till lunch steks det pannkakor, en jäkla massa. Ja de andra ärhemma idag med. Jag står med två stekpannor igång så det ska gå lite snabbare.Vi lyxade även till det med vispgrädde, gott. När pannkakorna var slut slappadevi lite mer framför teven innan vi tog tåget in till Bludenz för att gå i enstor sportaffär, Sportler. Där fanns en hel del grejer att kolla på, men detmesta var rätt dyrt, och det blir inte direkt billigare i och med att svenskakronan typ har bottennotering. Jag skulle vilja ha ett par tunnare handskar medwindstopper, men de som fanns var alldeles för dyra. Nej, inget handla därinte, för min del i alla fall. Daniel köpte dock en Ryggsäck, Black DiamondAvaLung. Då jag köper ny ryggsäck ska jag köpa en sådan tror jag. Även fast jagär nöjd med min så känns det inte fel att ha en AvaLung, men det blir inget köpden här säsongen. När vi var klara i Sportler tog jag och Kricke tåget hemmedans Daniel och Peter gick till klättergymmet för att klättra lite.

Lördag 28:e februari. Dagen till ära begav sig jag, Krickeoch Daniel iväg till Golm för lite härlig åkning på nordsidan. När vi steg urbussen ser vi jordens kö vid gondolen. Det är fint väder och helg, vilket göratt många lokala förmågor drar fram sina gamla skidor ur källarförråden, letarfram sina gamla skidställ och beger sig ut för en härlig dags skidåkning, tillvår stora förtret. Nåväl, kön slingrar sig ned för trappan och vi får börja köapå asfalten en liten bit innan trappan. Det är säkert en fem-sex meter lång köbakom spärrgrindarna, och ytterligare lika mycket till bakom grindarna. Jagmenar, normalt brukar det bara vara att springa igenom spärrarna och hoppa in igondolen, men nej, idag ska vi behöva stå i kö i ett par minuter. Världen ärbra orättvis. Vi knölar oss längst fram i kön och hoppas sedan in i en tomgondol. Efter oss hoppar det in ytterligare tre personer, och vi anser att detär fullt. Dörrarna stängs och gondolen kopplas på wiren och vi åker iväg.Framme vid första ”mitt”stationen (det finns två) öppnas dörrarna och någravettiga personer inser att gondolen är full, men en tysk (som säkert var fullsjälv) hävdar att det finns gott om plats i gondolen även fast tre personerskriker att det är fullt. Han ger sig inte utan sätter i sina skidor i facketoch börjar kliva in i gondolen, men kommer inte så långt utan står i dörröppningenmedans de som sitter ytterst försöker knuffa ut honom. Nu har vi kommit sålångt som till det stället där dörrarna stängs igen, och tysken är då tvungenatt kliva ur gondolen så att han inte kläms. Han backar sur ut ur gondolen ochfår precis sina skidor innan han får ställa sig nästan sist i kön igen. Så gårdet när man försöker tränga sig, ha ha ha. När vi sedan har bytt lift och ärnågra meter ifrån att kliva av, så ser vi att det står en polis och pratar medliftkillen, så trevligt. Vi som inte har planerat att göra något olagligt bryross inte så mycket mer om det utan kliver lugnt av liften. Vi blickar ut överbergen och ser att ingen har turat upp åt det håll vi har tänkt gå en bit,ingen har turat alls, för att vara exakt. Vi ser att det har gått en hel delspontansläpp på ställen där det inte alls är särskilt brant, så vi beslutar ossför att inte ta det skrået, utan vi åker vidare till ett lite kortare åk tillatt börja med. Även där ser vi samma sak, inga spår och en del spontansläpp. Vidiskuterar lite och beslutar oss sedan för att det är för lavinfarligt ochbeger oss ned till liften igen. På transportsträckan vi åker på har pistörernasatt upp ett rep utmed kanten ned mot dalen, och med ungefär fem metersuppehåll sitter det sju skyltar som talar om att det är avspärrat där. Tidigarehar det bara funnits en skylt som talat om att det varit avspärrat. Lite längrefram på transporten står det två poliser som röker och spanar upp i skogen. Närvi till slut kommer ned till dalstationen ser vi att det står en buss vidhållplatsen, så vi skyndar oss dit och hoppar på den. Det är buss nummer 85 somska ta oss till Zamangbahn i Hochjoch-systemet, Kricke frågar för att varasäker. Man vet aldrig med dessa bussar. När vi kommer till Schruns Bahnhof harDaniel beslutat sig för att åka hem, för att han har ont i huvudet. Han hopparav bussen och precis när han har gjort det så åker tåget som han skulle ta föratt komma hem. Otur. Jag och Kricke sitter kvar på bussen, som efter Bahnhofsvänger vänster istället för höger. Ska han åka till Golm igen, eller rentavhem till St Anton? Surt för Daniel om så var fallet. Men nej, varken tillbakatill Golm eller hem till St Anton, utan bussen kör igenom Schruns och bort motSilbertal (som är en liten dal ovanför Schruns) gissar vi. Efter ett tag kommervi fram till Silbertal, och därifrån går det en gammal tvåsitsig gondollift somser ut att vara ifrån andra världskriget typ. Den ser väldigt suspekt ut,nästan som hämtat ur en film, typ stjärnornas krig eller så. Jag och Krickekliver ombord på den gamla liften och påbörjar vår färd uppåt. Det visar sigsom så att vi får spendera lång tid i den gamla klenoden, då motorn drar liftenungefär lika snabbt som tre trögtänkta talgoxar hade gjort. Det går ordentligtlångsamt. Efter ett par timmar är vi dock uppe (nej, det tog inte ett partimmar, jag skojar bara). Vi kliver av åbäket och tar oss bort till enbetydligt modernare åttastolslift från 2001. Denna skapelse har sätesvärmareoch plexi-kåpa samt en pigg motor, så det känns som att åka på motorvägen närvi åker upp för berget. När jag sitter där i liften, varm om rumpan tack varasätesvärmaren så ser jag att det är någon knasboll som har skråat på ettväldigt osmart ställe, så att hela sidan har släppt under skrået. Idiot. När viär färdiga med liftåkningen så är vi lite hungriga, så vi sätter oss på enterrass och äter våra smörgåsar och dricker upp vår saft. Vi känner att det ärskönt att sitta där i solskenet så vi sitter ett tag till innan vi bestämmer ossför att ta ett sista åk innan vi åker hem. Mer liftåkning. Nu fick enmellanmodern tvåstolslift betjäna oss i vår färd upp på berget. Väl frammehoppar vi av och åker ned en bit i pisten innan vi hoppar ut i offpisten ochåker under liften en liten bit. Ett ganska skönt åk i solvarm, delvis uppkördsnö. Kommer snart ned på rodelbanan och glider sedan ut i en annan pist igen,som vi tar ända ned till dalstationen. Jag kör hela vägen ned utan att stanna,och jösses vad svettig man blir. Strålande solsken och 14°C i dalen. Det blirheller inte bättre av en hetsig promenad till tågstationen. Efter den härligapromenaden kommer vi fram alldeles dyngsura till tåget. Vi hoppar på, tar avoss våra hjälmar, jackor och handskar. Det ser ut som om vi har badat. Våra underställhade man troligtvis kunnat vrida ur litervis med svett, men det provade viinte. När vi kom hem satte vi oss ute i solen ett tag. Det gäller att passa påatt få bort så mycket av gogglesbrännan som möjligt innan man kommer hem, denär inte speciellt snygg. Då vi hade suttit där och njutit av solen ett tag såkommer vår landlord förbi och frågar om vi behöver nya handdukar eller någotannat, men det är lugnt med det säger vi, men när tanten ändå är här så frågarvi om vi kan betala resten av hyran. Vi ber henne komma tillbaka om fem minuterså vi hinner plocka fram pengarna. Det passar henne bra, så hon går upp tillsig och hämtar kvitton och grejer medans vi letar fram alla våra besparingar.Efter ett tag kommer tanten ned med ett papper där hon har skrivit hur mycketdet är kvar att betala av hyran. Det är bara det att den siffran som står påhennes papper inte stämmer överens med var vi har räknat ut efter vad Krickehar fått fram ur sitt mail. Som tur är så är tantens siffra lägre än den vi fåttfram, drygt 120€, så vi klagar inte utan betalar resterande hyressumma ochlägger mellanskillnaden i matkassan istället, skönt. Tanten frågar oss vad vijobbar med hemma i Sverige. Hon verkar tro att vi har värsta businessen pågång, eftersom vi betalar hyran kontant nu. Hon frågar om vi har något företageller så, som har stängt nu över vintern. Men vi säger att vi jobbar var och enför sig på skilda orter, och att vi bara har lite längre semester nu påvintern. Det verkar skönt tycker hon. Oj, så rätt hon har!

Söndag 1:a mars. Ny månad, dags att samla nya krafter.Vilodag. Kasst väder ute så det är därför det inte blir någon åkning. Dethänder inte så mycket idag, jag sitter mest med datorn hela dagen, spelar CODoch pysslar med PS. Några bilder blir det dock inte eftersom jag bara sitteroch testar nya grejer hela tiden. Det finns så sjukt mycket man kan göra i detprogrammet så det är inte klokt. En bild ljuger inte, brukar man säga. Men medPS är det ungefär samma sak som att säga att en mytoman inte ljuger heller(bara förvränger sanningen lite). Ikväll ska infödingarna bränna häxor på bål.Eller, de ska tända på en stor och hög grej av ved. Det har med häxbränning attgöra, men några människor bränner man inte längre. Nu eldar man bara den storadildoloknande pelaren, spelar lite musik och skjuter en massafyrverkerier. 

Måndag 2:a mars. Kricke och jag tar vilodag igen eftersomvädret är sämre än igår. Peter och Daniel tvingar sig ut, Peter för att han harvarit hemma och varit sjuk i fyra dagar och Daniel för att han kryper påväggarna efter någon timme om man inte gör något. Igår var han dock ganskalugn, han pysslade också med PS och spelade lite spel. Idag har jag och Krickestädat lite, tagit tvätten till tanten och nu ska vi snart åka in till Bludenzoch handla. Det blir en riktig fixardag det här. När vi ändå är inne i Bludenztänkte vi se om det finns något olåst trådlöst nätverk vi kan låna lite. Nimärker om vi hittar något, för då postat detta inlägg idag, annars dröjer detnog ända tills imorgon. Hittar vi internet så kommer jag även kolla lite olikamobilabonnemang, för jag lär eventuellt byta när jag kommer hem. Tre känns intelika bra längre, kort sagt. Frågan är bara vad man ska byta till?