Idag (4:e februari) har vi varit i Golm igen, hela gänget. Imorse var jag riktigt taggad för att gå på lite tur med skidorna på ryggen för att komma åt de fina åk som faktiskt finns i Golm. Jag packade ned kameran i ryggsäcken för det ar fint väder ute, och eftersom vi inte har tagit så värst mycket seriösa skidbilder så var jag taggad även för att fota lite. Vi gick ned till bussen och steg så småningom av i Golm, ställde oss i liftkön som inte var lång men gick otroligt långsamt för längst fram fanns en stor hög av sidor, väskor och annat som skulle fraktas upp med liften. Ungefär varannan gondol gick åt till bagaget, några sparades till de med rodlar och inte många blev över till oss med skidor. Eftersom vi har stora skidor så måste vi i princip ha en egen gondol för att inte sitta precis som packade sardiner i en äcklig burk. Så vi väntade ett tag tills vi fick en egen gondol, som en av liftvakterna faktiskt sparade till oss. När vi hade krånglat oss in i gondolen, åkt upp till toppen och sedan krånglat oss ut igen och spänt pjäxor med mera så åkte vi ned till sexstolsliften för att komma till kammen vi skulle gå på. Väl där får vi se hur mycket föhnvindarna har gjort med snötäcket. Oj, vad renblåst det var.  Jag föreslog att vi skulle prova det åk jag, Peter och Daniel hade hittat sist vi var där och åkte. De andra höll med så vi skråade ut till inkörsporten för det åket. Daniel slår med staven i snön medans han säger något i stil med ”shit vad hårt det är”. Samtidigt som han säger det så slår han lite hårdare, och staven går av. Kricke och Daniel åker ned efter den trasiga staven, som glidit långt ned för sluttningen. Jag och Peter skråar vidare en liten bit och åker sedan ned. Värre underlag har jag aldrig varit med om. Hårt, vindpackat och ibland jämnt, ibland ordentligt skrovligt. Allt det tillsammans med den branta sluttningen gjorde det inge lätt. Snacka om att tappa suget REJÄLT. Lite längre ned i branten blev det bristande skare, dalskidan går igenom och tar en egen väg så det känns som om smalbenet ska vridas av i pjäxan, ”jag ska nog ta det lite lugnare” tänker man då. Men det gick bra. Efter att vi skråat ut till pisten igen så bestämde vi oss för att offpisten inte var att tänka på idag.  Vi var även rätt bekymrade över hur det kommer att bli i helgen, då snön kommer. Som det ser ut nu blir det ett rejält glidlager, och med ca 3cm nysnö på det så känns det väldigt lavinfarligt. Jag oroar mig för alla turister som kommer på lördag, och inte vet hur det ser ut under nysnön utan bara tänket ”puder!” och ger sig ut, utan vare sig kunskap eller rätt utrustning. Det kommer nog gå många laviner i början på nästa vecka. Nåväl. Vi beslöt oss för att följa med Daniel in till ”testcentret” för att han skulle köpa nya stavar. Killen i butiken hade en del att göra, så det blev ingen snaps idag inte. Nu var planen att åka lite mer pist och sedan ta en tidig buss hem för att ha lite skidvård. Vallning, slipning och en vanlig besiktning av utrustningen. Jag passade även på att smörja in mina handskar med mitt nyinköpta läderbalsam, så nu blir de mjuka och fräscha igen.

 

Fredag 6:e februari. Andra vilodagen i rad nu. Vi väntar på snön, hoppas att prognosen stämmer. Jag har höga förväntningar igen. Batterierna till mina kameror är laddade, videokameran och systemkameran. Bandet är framspolat och minneskortet är formaterat så jag hoppas på att få använda dem den här gången. I helgen ska det vara ”heavy snow”, så det blir till att hålla sig i skogen och åka, filma och fota en massa!

 

Lördag 7:e februari. Idag tog vi tåget till Schruns på morgonen för att hoppa på bussen Zamangbahn (liften upp till Hochjoch-systemet). Taggade till topp hoppade vi på liften men till vår besvikelse ser vi att det inte hade kommit någon snö alls. Mulet var det, men ingen snö. Vi tog ett åk och sedan började det snöa lite lätt. Då kom skidglädjen tillbaka igen. Härligt. Det började snöa mer och mer, men efterson det inte hade snöat något under natten så var skogen inte att tänka på, som det såg ut nu. Alldeles för dåligt med snö, helt enkelt. Det blev ett åk i pisten ned till dalen istället. Ett piståk som tar ca tio minuter. När vi precis hade passerat mittstationen för Hochjochbahn så blev snön varmare. Efter var tjugonde meter så var man tvungen att torka bort snöslask som fastnat på ens goggles. Och tjugo meter går rätt snabbt att köra om man har den hastighet vi har. Efter ett par hundra fallhöjdsmeter med ständigt torkande så övergick snön till regn. Skönt. Inget mer gogglestorkande! Väl nere dit liften så blev det uppehåll. Alla kliver på liften och vi ser att det börjar spricka upp, vilket skitväder, alltså! Snö, snö är vad vi vill ha. Sol har vi haft i många veckor nu. Vi vill ha snö. Mycket snö. De 15cm som enligt prognos skulle ha kommit natten till idag kom inte. Vädret var soligt och vi var hungriga, så vi tog lunch. När vi var klara med det så begav vi oss ut i sommarvädret för att åka lite pist istället. Det blev några åk innan vi tröttnade på det, så Daniel och jag satte oss på en stor uteservering och beställde in varsin öl och tittade på en orkester som var där och spelade, utspökade till jag vet inte vad. Skulle tro att det har med ”Rosenmontag” att göra. Trevligt var det att sitta där i solen på uteserveringen, med levande musik och allt. Då vi hade suttit där och njutit ett tag så slutade de spela, vädret slog om på en encentare och det blev rejält dimmigt. Det fanns ingen anledning att sitta kvar längre. Musiken, solen och ölen hade slutat, försvunnit och tagit slut, så vi begav oss hem. Jag ropade på Kricke och Peter i walkie-talkien och sa att vi åkte hem för dagen. Det var dimmigt. Vi åkte i molnen. Man såg inte alltför långt fram i backen och turisterna stod som slalomkäppar i backen, så det gick fint att kryssa sig ned mellan dem, i nästan samma hastighet som vanligt, skoj. Nere vid dalstationen så träffade vi två svenskar som var där på veckosemester. En telemarkare och en som körde twintip. Vi snackade med dem ett tag innan det var dags att gå vidare till Bahnhof för att hoppa på tåget. Väl hemma svor vi lite över det dåliga vädret och kom fram till att livet suger. Hoppas att det kommer lite (läs: MYCKET) snö nu så att livet slutar suga.

Nu har vi precis ätit. Jag har lagat tacogratäng. Den blev som vanligt mycket god och denna gången hade vi köpt rejält med köttfärs så alla blev verkligen proppmätta.

Det regnar ute. Det är bara en plusgrad ute. Det snöar nog uppe i bergen. Det blir nog puder imorgon. Det blir nog Sanouken imorgon. Det blir nog bra imorgon.

Hoppas jag. Just nu kan man inte göra mer än att hoppas. Just nu ligger jag i min stora dubbelsäng och hoppas. Jag hoppas på att det blir puder imorgon. En härlig dag med mycket snö. Det är vi värda nu, efter flera veckor utan snö. Nu ska jag sova. Hoppas det blir bra imorgon. Hoppas.

 

Söndag morgon, 8:e februari. Det snöar ute, fast det är så lite så det märks inte på marken. Lite blött bara. Vi äter våran frukost och tar sedan tåget och bussen bort till Hochjoch. När vi kommer högre upp så ser vi att det har kommit mer snö, bra. Tyvärr så har det inte heller idag kommit det dump som vi ville ha. Urdåligt. Vilket kasst väder, verkligen. Det har dock snöat mer eller mindre hela dagen. Åkningen idag har mest varit i pisten. Förhållandena har varit ganska bra trots att det är helg och urlaub här i österrike och i tyskland. Det har varit dimma/moln att åka i, så många har hållit sig inomhus idag skulle jag tro. De turister som trotsade vädret fick återigen agera slalomkäppar åt oss som ser med fötterna när vi åker i mjölk. Vad ska man med ögon till när man känner med fötterna när det kommer gupp och pucklar i backen? Mjuka knän, mjuka knän.

Vi roade oss med att åka ända ned till byn ett par gånger medans vi väntade på att det skulle bli mer snö i skogen. Pisten till dalen var fin på morgonen, inte många som åkt hela vägen ned, kanske fyra till fem personer bara, så det var lite nysnö i pisten, men det var rätt tung så man behövde inte svänga mycket på vägen ned. Första halvan av pisten var det störtloppsställning som gällde. Många turister som stod stilla i backarna. Tur att jag bara hade varmvalla kvar när jag vallade mina skidor!

Imorgon blir det åkning i Gargellen. Det är stället med mest lättåtkomlig offpist, bästa platsen om man effektivt vill bränna fallhöjdsmeter i offpisten. Så det tar vi imorgon! Eftersom det har snöat hela dagen idag så bör det äntligen vara bra med snö ute nu. Sanouken är mitt skidval för morgondagen.

Vi har blivit fler. Fredrik, en kille från Göteborg är och hälsar på. Fredrik är en guidekompis till Kricke, de jobbar lite för JT Alpin, så på det viset känner de varandra. Fredrik stannar här i tre veckor. På torsdag kommer det mer gäster, då får Peter besök av sin flickvän Hanna, som ska vara här i tio dagar.

Imorgon blir det tidig morgon igen. Fredrik och Kricke ska åka i förväg och köpa liftkort, jag funderar på att åka med dem med det tidigare tåget men jag får se hur pigg jag är imorgon bitti. Så nu är det läggdags för min del, Puder imorgon, FÖRHOPPNINGSVIS!!!

 

Måndag 9:e februari. Fredriks första skiddag börjar med 08:13-tåget (jag orkade upp tidigare och åkte med Kricke och Fredrik) till Schruns, följt av anslutande buss till Gargellen. Den killen har maximal tur. Det är puder och det är solsken. När han har köpt sitt liftkort så möter vi fyra killar i stora sweetkläder, sweethjälmar, och ortovox- och dakineryggsäckar som är på väg att köpa liftkort. De där måste vara skandinaver, norrmän närmare bestämt. Precis utanför ser vi fyra par feta skidor, utan tvekan norrmännens. Vi tar gondolen upp följt av en ankarlift för att komma till det åk vi har tänkt oss. Skråar ut och ser att det redan är några som delvis spårat upp sidan innan vi kom dit. Jaja, det räcker åt oss med.  Vi åker ned och tar två liftar upp för att komma till samma åk igen. Nu är norrmännen ikapp oss, vi pratar lite med dem och det visar sig att de såklart är från Norge. De tar samma åk som vi och de kan verkligen stå på ett par skidor, duktiga killar måste man säga.

Vi ägnar oss åt den sidan ända fram till lunch, då vi hungriga som vargar beger oss till restaurangen för att äta våra otroligt goda och saftiga lunchmackor. Efter det söker vi oss till andra sidan av systemet för att åka lite mer i solen. Längst bort i systemet så finns det en skiroute som vi tänkte prova. Såklart var den helt uppspårad, men det hade vi räknat med. Så vi höll oss utanför det, skråade bort långt, långt åt höger från skirouten och fick några fina svängar nedför en brant. Det kändes bättre att ta sig tillbaka till första sidan av systemet, där vi höll till innan lunchen, för till detta åk var man tvungen att skråa bra länge innan åkningen blev bra, och man kom dessutom ända ned till dalen efteråt och var tvungen att ta den långa gondolen för att komma upp i systemet igen. Det åket får vi ta igen när vi ska åka ned för att stiga på bussen och åka hem, tänkte vi. Nu ville vi bara effektivbränna fallhöjdsmeter i pudret. Men, när vi har tagit ankarliften till innan-lunch-åket så säger Fredrik att vi måste åka tillbaka igen. Han hade tappat sin mobil i snön efter att han hade trillat. Då var det bara att vända igen. Efter en stunds letande så hittade vi mobilen, och den verkade oskadd. Vi tog oss till gondolen och åkte upp igen. Väl uppe träffade vi norrmännen som tipsade om ett åk vi sedan testade. Jag tyckte att det var ett jättebra åk, men de andra var inte lika övertygade. Åket var långt och sammanhängande och lagom brant, perfekt liksom. De andra klagade på att snön var för hård, men det var bara att skråa över det lilla hårda partiet på några meter och åka vidare i finfin snö. Där fanns också en del stenar och klippor att hoppa ifrån. Jag får dra dit de andra efter nästa snöfall då det inte är lika uppspårat och ”hårt” så får de se vilken potential den branten har.

Imorgon blir det förmodligen åkning i Golm, om det är fint väder. Är vädret sämre blir det Hochjoch där vi har en hel del tät skog att hålla till i, då vi kastar oss nedför berget med våra skidor fastspända på fötterna.

Nu är klockan 21:36, jag är trött så det är läggdags för min del. Jag fick inte mycket sömn inatt, och efter att ha gått upp tidigt och åkt skidor en hel dag så kommer tröttheten krypandes fortare än vad man kan ana. Att köra puder är roligt, men oj, så jobbigt det är.

 

Tisdag 10:e februari. Vid frukost var vädret fint, så vi bestämde oss för Golm, men när vi kom ned till busshållplatsen så blev det sämre sikt så vi ändrade oss och åkte till Hochjoch istället. Liften gick otroligt segt, det verkade blåsa en hel del på toppen. När vi kom upp så var det bara fem liftar öppna i hela systemet på grund av vinden. Det blåste verkligen mycket.

Eftersom sikten var dålig så begav vi oss till vår kära skog. Otur som vi har så var snön i skogen helt kass, så det blev bara ett åk där. Jag hade dessutom valt helt fel skidor med mina sanouk, det gjorde inte saken bättre heller. Vi hittade en brant som vi inte åkt tidigare, så där höll vi oss i ett par åk, innan vi tog lunch. När vi var klara med lunchen såg vi att även några andra åkare hade hittat till branten så den var väldigt uppspårad nu. Jag och Daniel tog pisten ned till dalen för att åka hem. Pisten var riktigt fin, jämn och mjuk. Det var inte många som hade tagit den pisten ned, eftersom kabinbanan från dalen var avstängd på grund av vinden. Men vad det brände i låren då man kom ned. Tung snö och stora skidor gör det inte lätt att kanta, så man får verkligen använda sin teknik och styrka för att få fina skär i pisten.

Tänk att snön i offpisten ska bli så dålig direkt efter ett snöfall. Kan den bara inte hålla sig bra? Måste det börja blåsa föhnvindar och bli varmt dagen efter? Som tur är så ska det bli mer snö ikväll och de kommande dagarna. Hoppas att det håller sig bättre efter de snöfallen, annars blir det här ingen lyckad säsong rent snömässigt.